Vi berättade om fallet i nr 14–15/2007.
Mannen hade Parkinsons sjukdom och polymyalgia rheumatica. Den 14 december sökte han distriktsläkaren och berättade om att han var öm till vänster i bröstkorgen och att han haft lufthunger i samband med dans en vecka tidigare.
Distriktsläkaren undersökte patienten och tog ett EKG, som var invändningsfritt. Han misstänkte kranskärlssjukdom och skrev ut nitroglycerinpreparat.
En månad senare berättade patienten att preparatet inte hjälpte nämnvärt. Han hade fortsatta besvär, från bröstet och med lufthunger.
Distriktsläkaren bedömde att det inte rörde sig om kärlkramp. 14 dagar senare fick mannen en hjärtinfarkt och avled efter en tid. Hans barn anmälde distriktsläkaren.


Bedömningen var rimlig
Ansvarsnämnden bad Socialstyrelsen om ett utlåtande. Socialstyrelsen menade att i distriktsläkarens undersökningar, som var tillfyllest, framkom inget avvikande. Hans bedömning var rimlig. Det fanns ingenting som talade för att han inte hade handlat enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ansvarsnämnden påpekade att vilo-EKG var utan anmärkning. Distriktsläkaren misstänkte angina pectoris och förskrev nitropreparat, men han påbörjade trots sin misstanke ingen ytterligare utredning.


Skulle få vittgående konsekvenser
Socialstyrelsens bedömning att det är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet att på basen av en ofullständig sjukhistoria, ett normalt vilo-EKG och en tveksam effekt av nitropreparat utesluta ischemisk hjärtsjukdom skulle som prejudikat få vittgående konsekvenser, framhöll Ansvarsnämnden och gav distriktsläkaren en erinran.


Ville fria med hänvisning till praxis
Nämndens ordförande ville dock fria honom med hänvisning till den rättspraxis som utvecklats vid överprövning av Ansvarsnämndens beslut.
Distriktsläkaren överklagade beslutet. Han hänvisade till Socialstyrelsens utlåtande.
Han påpekade också att det, för att disciplinpåföljd ska kunna åläggas, enligt praxis krävs att det hos den medicinska expertisen finns en samstämmighet om att det skett ett avsteg från vetenskap och beprövad erfarenhet. Han hänvisade bland annat till en dom i kammarrätten i januari 2005. (Vi har här i Läkartidningen tidigare berättat om kammarrättsdomar med just det innehållet).
Här var dock Ansvarsnämnden och Socialstyrelsen av helt olika uppfattningar, underströk han.
Distriktsläkaren åberopade även att Ansvarsnämndens ordförande ville fria honom.


Biföll överklagandet
Socialstyrelsen biföll distriktsläkarens överklagande.
Socialstyrelsen menade bland annat att det inte var uteslutet att det kunde ha förelegat ett samband mellan patientens symtom vid läkarbesöket och den hjärtinfarkt som senare utvecklades och som ledde till att han avled. Men något samband kunde inte säkerställas och förloppet kunde mot bakgrund av patientens symtom inte förutsägas.
Mot bakgrund av patientens tidigare sjukhistoria, symtombild, symtomutveckling och undersökningsfynd bedömde distriktsläkaren att risken för att patienten hade kärlkramp var liten och att denna risk inte motiverade en närmare medicinsk utredning. Bedömningen var rimlig och det fanns inget skäl att ge distriktsläkaren en disciplinpåföljd.
Patientens barn bestred bifall till överklagandet.


Samstämmighet krävs
Länsrätten påpekade bland annat att för att en disciplinpåföljd ska kunna utdelas krävs enligt praxis att det hos den medicinska expertisen råder samstämmighet om att det skett ett avsteg från vetenskap och beprövad erfarenhet.


Inte överens
I målet har olika uppfattningar gjorts gällande om riktigheten i distriktsläkarens agerande vid kontakten med patienten.
De som besitter medicinsk expertkunskap förefaller inte heller överens om huruvida distriktsläkarens handlande var i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Därför kan inte distriktsläkaren anses ha förfarit oaktsamt i sin yrkesutövning.
Därmed finns inte skäl att ge honom en disciplinpåföljd, hävdade länsrätten och upphävde den erinran han fått av Asvarsnämnden.