Kvinnan sökte den 8 april vård på en akutmottagning sedan hon plötsligt fått svår smärta i nacken och bakhuvudet samt bakom ögonen. Hon undersöktes av en underläkare, som fann att hon var nackstel och ordnade med en akut skiktröntgen av huvudet för att utesluta subaraknoidal blödning. Enligt röntgenutlåtandet fanns det inga tecken på blödning eller annan förändring i hjärnan.
Underläkaren bedömde att det rörde sig om muskulärt betingade smärtor och patienten fick gå hem.
Den 10 april sökte hon åter vård akut med fortsatt intensiv nack- och huvudvärk. En internmedicinare bedömde att smärtorna var av muskuloskeletal karaktär och remitterade henne till kirurgiska kliniken.
Där undersöktes hon samma dag av en ST-läkare, som i journalen noterade att patienten inte kunde flektera framåt i nacken. Han beställde en akut röntgenundersökning av halsryggen. Då undersökningen inte visade något avvikande bedömdes symtomen bero på någon form av tortikollis och patienten fick gå hem.
Kraftigt smärtpåverkad
Den 16 april blev hon plötsligt sämre med svår huvudvärk och kräkning och återkom akut. Hon undersöktes av en vikarierande underläkare, som beslöt att lägga in henne på observationsavdelningen för smärtlindring. Han har inte angett status i journalen. Enligt omvårdnadsanteckningarna har patienten dock varit så smärtpåverkad att hon inte kunnat ta vara på sig själv.
Natten mot den 17 april hade hon kräkts och lagt sig i fel säng. På förmiddagen den 17 april beslutade en femte läkare att lägga in henne på sjukhuset, eftersom det var uppenbart att hon inte var adekvat smärtlindrad.
Den 18 april gjorde en överläkare en lumbalpunktion. Lumbalvätskan var blodblandad och patienten fördes till ett universitetssjukhus. Där konstaterades ett aneurysm, som hade emboliserats.
Patienten anmälde den ansvariga personalen för att ha missat hennes pulsåderbråck i lilla hjärnan. Ansvarsnämnden läste hennes journal och tog in yttranden av de anmälda. Vi stannar vid de tre som fälls.
Underläkaren valde att inte yttra sig över anmälan.
Internmedicinaren berättade att han den 10 april på eftermiddagen togs ur sina normala arbetsuppgifter på grund av en kaotisk situation på akutmottagningen där många patienter väntade.
Ogynnsam rörelse och belastning
Han tog anamnes och status på patienten och fick fram en bild där huvudvärk mycket väl skulle kunna förklaras av ogynnsam rörelse och belastning i nackregionen. Han ställde detta även i relation till undersökningen gjord den 8 april.
Han remitterade patienten till en kirurgkollega för bedömning. Sedan hörde han inget mer om patienten. Han ansåg »i rådande situation« att han inte hade gjort något fel.
Den vikarierande underläkaren uppgav att han såg patienten på akutmottagningen efter kl 22 den 16 april. Hon hade huvudvärk och nacksmärtor.
Patienten hade varit på akuten den 8 april med samma symtom då man i första hand misstänkte muskuloskeletala smärtor. De hade gjort en DT caput för att utesluta blödning. Den var negativ.
Otillräcklig smärtlindring
Den 10 april bedömde internmedicinaren att det rörde sig om muskuloskeletala smärtor och remitterade patienten till kirurgen, som bekräftade diagnosen och började behandling. Patienten återkom den 16 april, till honom, berättade den vikarierande underläkaren.
I första hand bedömde han detta som otillräcklig smärtlindring på grund av hennes tidigare anamnes, men han tyckte att patienten skulle läggas in på obs-avdelningen i ett försök till smärtlindring och att man skulle göra en ny bedömning på morgonen.
Under natten var patienten enligt sköterskeanteckningar orolig. Han själv blev inte tillkallad för en ny bedömning av henne. Nästa morgon tog en annan läkare över patienten.
Ansvarsnämnden menar att underläkaren gjorde rätt när han skickade patienten till skiktröntgenundersökning eftersom sjukhistorien och undersökningsfynden var helt förenliga med en subaraknoidal blödning.
Borde i vart fall konsulterat bakjouren
Det är känt att en sådan blödning inte alltid går att påvisa med skiktröntgen. Underläkaren borde därför, när han fick besked om att skiktröntgen av huvudet var normal, ha låtit utföra en lumbalpunktion. I vart fall borde han ha konsulterat sin bakjour.
Han har visserligen missletts eftersom skiktröntgenundersökningen feltolkades men hans fel är likväl varken ringa eller ursäktligt och han får en erinran.
Internmedicinaren undersökte patienten den 10 april då hon sökte vård andra gången för svår huvudvärk. Hon var enligt en journalanteckning samma dag nackstel. Internmedicinaren borde ha utfört lumbalpunktion i syfte att klarlägga om hon drabbats av en subaraknoidal blödning eller låtit göra om skiktröntgen av huvudet. Han får en varning.
Borde ifrågasatt tidigare bedömningar
Den vikarierande underläkaren undersökte patienten den 16 april när hon kom akut för tredje gången. Hon hade blivit sämre, hade svår smärta och var omtöcknad. Han lade in henne på obs-avdelningen utan kroppsundersökning. I vart fall var inget status skrivet i journalen.
Det framgår av en omvårdnadsanteckning att patienten var påverkad och hade svårt att redogöra för sig.
Den vikarierande underläkaren borde ha förstått att hennes tillstånd gav anledning till att ifrågasätta de bedömningar som de andra läkarna gjort tidigare.
Han borde ha utrett henne akut med skiktröntgen av huvudet alternativt lumbalpunktion eller ha rådgjort med sin bakjour. Även han får en varning.
