Den 59-årige mannen sökte vårdcentralen den 13 augusti 2007 med andfåddhet och smärta i en axel. Läkare A bedömde honom som opåverkad och lungorna auskulterades normala.
Patienten återkom den 23 augusti till en internmedicinare. I anamnesen antecknades luftvägsbesvär, bedömda som övre luftvägsinfektion. Internmedicinaren ordinerade antibiotika och luftrörsvidgande inhalationer. Ingen lungauskultation dokumenterades.
Den 24 augusti sökte patienten på sjukhus efter remiss från en annan vårdcentral. Han var opåverkad i vila men hade lätt samtalsdyspné. Läkaren fann inga andningsljud på höger lunga och röntgen visade en total högersidig pneumotorax.


Båda bestred att de gjort fel
Patienten anmälde de båda läkarna på den första vårdcentralen. Båda bestred att de gjort fel.
Läkare A påpekade att han hade en jobbig diskussion om sjukskrivning med patienten vid två besök. Vid första besöket den 8 augusti på grund av ryggvärk blev patienten sjukskriven en vecka men insisterade på att få flera veckors sjukskrivning, vilket han inte fick. Den 13 augusti sade han att ryggvärken var borta.
Han sade att han sedan några dagar då och då haft ont i höger axel, och att han blev andfådd ibland.
På direkt fråga svarade patienten att han inte hade ont i höger axel vid läkarbesöket.
A auskulterade rutinmässigt lungorna vid andningsproblem, utan undantag. Till sist förklarade A att han inte hittat något fel på lungorna och att undersökningarna visade normala resultat.
Internmedicinaren berättade att patienten, som är rökare, sökte den 23 augusti på grund av förkylning sedan några dagar med lätt hosta. Vid auskultation hördes en regelbunden rytm, inga bi- eller blåsljud. Han hade haft övre luftvägssymtom i form av grova ronki med förlängt exspirium. Andningsljud hördes bilateralt. Det var inga påfallande symtom mer än dessa.
Symtomen bedömdes kliniskt som övre luftvägsinfektion som man ofta ser hos rökare, med lätt förhöjt CRP som man kan se vid atypisk pneumoni (klebsiella, TWAR etc) eller virusinfektion.
Från praktisk synpunkt kan man sätta patienten på tetracyklinpreparat och avvakta. Patienten upplever ofta klinisk förbättring och finner ingen anledning att söka igen. Som komplement blev denne patient även insatt på Bricanyl inhalation och uppmanades att fortsätta med acetylcystein som han fått vid tidigare läkarbesök.
Internmedicinaren kunde inte förstå att patienten kunde gå i tre veckor med totalt kollaberad lunga.
Ansvarsnämnden påpekar att pneumotorax kännetecknas av ett relativt plötsligt insjuknande med smärta i bröstkorgen som förvärras vid djupandning och därtill andfåddhet. Det är troligt att patientens pneumotorax uppstod några dagar före besöket den 13 augusti.
Smärtan kändes i höger axelregion, vilket talar för att hans pneumotorax uppstått i anslutning till diafragma. Däremot behövde inte totalt sammanfall av lungan ha förelegat initialt, varför det vid auskultationen inte behövde ha förelegat ett försvagat eller uteblivet andningsljud över höger lunga.


Lungemboli kan vara orsaken
Det är tydligt att läkare A och internmedicinaren inte har penetrerat sjukhistorien noggrant, något som är av största vikt vid plötsligt uppkommen andfåddhet. De har vid undersökning inte funnit någon förklaring till patientens besvär, smärta i axeln och andfåddhet. Plötsligt uppkommen andfåddhet, till vilken man inte funnit någon förklaring, bör utredas eftersom bland annat lungemboli kan vara orsaken.
De båda läkarna har genom den bristande anamnesupptagningen och bristfälliga utredningen av patientens besvär av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. A får en erinran och internmedicinaren en varning, eftersom denne inte ens har lyssnat på lungorna före inledd antibiotikabehandling.