Den 49-åriga kvinnan, som 1998 hade behandlats för bröstcancer, hade under våren 2007 haft korta, återkommande febertoppar och blivit trängre i bröstet, fått frossa och andnöd. Den 12 juli sökte hon akut vid hemsjukhuset och blev inlagd. En utredning visade pneumoniliknande förändringar i vänster lunga samt lymfkörtlar i övre delen av mediastinum.
Blododlingar visade växt av enterokocker. Hon fick antibiotika intravenöst och, på grund av misstanke om hjärtsvikt, även vätskedrivande behandling.
Den 16 juli skrevs hon hem med ordination om tio dagars peroral antibiotikabehandling och fick tid för återbesök på medicinmottagningen om en månad.
Den 31 juli återkom hon med feber och frossa. Ekokardiografi visade endokarditförändringar på aortaklaffen och hon fördes den 2 augusti till infektionskliniken vid länssjukhuset. Hon opererades senare vid ett universitetssjukhus och fick en mekanisk klaffprotes.
Patienten anmälde internmedicinaren för felbehandling under vården i juli. Denne bestred att han gjort fel.
Veckorna 28 och 29 arbetade han som överläkare på avdelningen på sjukhuset.


Behandlingen hade effekt
Patienten lades in med hög feber och andningsbesvär. Efter en utförlig sjukhistoria utfärdades remiss för slätröntgen och skiktröntgen av lungorna. Man fann en lunginflammation och tecken till lymfkörtelförstoring. Hon fick antibiotika intravenöst i fyra dagar.
Patientens feber gick över inom ett par dagar och snabbsänkan sjönk kraftigt från 185 till 11 på tre dagar, vilket talade för att behandlingen haft effekt. Patienten gick på permission under helgen.
Den 16 juli, på måndagen, mådde hon fortfarande bra och ville hem. Hon skickades hem av sin avdelningsläkare med återbesök om 3–4 veckor för omkontroll av skiktröntgen (med tanke på en oklar mjukdelsförändring) samt tabletter Amimox i 10 dagar.
Den 12 juli utfärdades också remiss för TEE (transesofagealt ultraljud). Blododlingar togs.
Den 16 juli hade sjukhuset stängt två avdelningar på grund av semestrar och det fanns ca 20 överbeläggningar. Det fanns då inte några specialister på sjukhuset som kunde utföra en TEE.


Beslutet förankrades inte hos honom
Han gick den 16 juli rond med det ena av två läkarlag. Den aktuella patienten rondades av »det andra laget«.
Enterokocksvaret i blododlingen blev aldrig förmedlat till honom, hävdade internmedicinaren. Detta svar nämndes först i utskrivningsjournalen från utskrivande läkare, som inte tog upp saken med honom.
Enligt utskrivningsjournalen blev ultraljudsundersökningen av hjärtat avbeställd i samband med utskrivningen. Detta beslut förankrades inte hos honom, hävdade internmedicinaren.
Utskrivningsjournalen dikterades av avdelningsläkare den 17 juli (dagen efter) och kontrasignerades av internmedicinaren två veckor senare.
Han fick signera ett hundratal journaler för veckorna 27, 28, 29 och 30 under vecka 30, och på grund av att det inte fanns tid avsatt för det hade han ingen möjlighet att detaljgranska varenda journal, vilket var olyckligt.


Platsbrist, stor arbetsbörda …
Ansvarsnämnden konstaterar att internmedicinaren har uppgett att det var platsbrist på sjukhuset, att han hade en stor arbetsbörda, att han inte hade blivit informerad om blododlingssvaren, att han inte visste att ekokardiografin blivit avbeställd och att han först efter två veckor kunnat läsa epikrisen.
Trots det har han sanktionerat att patienten skrevs ut med en allvarlig, obehandlad sjukdom.
Han får en erinran.