En 47-årig kvinna kom till internmedicinaren den 8 november 2007 på remiss. Hon hade ett smärtsyndrom sedan många år. Efter besöket kontaktade internmedicinaren Försäkringskassan.
Patienten anmälde internmedicinaren för att ha brutit sin tystnadsplikt genom att kontakta Försäkringskassan.
Hon uppgav för internmedicinaren att hon hade varit hos en läkare i X-stad och fått diagnosen myofasciellt smärtsyndrom. Enligt läkaren kunde hon kanske arbeta 25 procent om hon fick ett arbete där hon hade tillgång till en säng och kunde lägga sig vid behov. Hon kunde inte vara uppe två timmar i sträck.
Hon hade varit hos Arbetsförmedlingen och gjort en aktivitetsdagbok. Enligt Arbetsförmedlingen fanns det inte något arbete med tillgång till den vila hon behövde. Internmedicinaren undersökte henne inte utan sade att hon skulle avge ett utlåtande efter undersökning med magnetkamera den 26 november. De skulle ses vid ett återbesök i januari 2008.


Inte rätt till sjukersättning
Någon dag efter besöket fick hon höra av Försäkringskassan att internmedicinaren hade ringt dit och sagt att hon inte hade rätt till sjukersättning. Det var fel av internmedicinaren att ta kontakt med Försäkringskassan och säga att hon inte hade rätt till sjukersättning, innan hon träffat henne igen och undersökt henne. Internmedicinaren hade brutit mot tystnadsplikten, menade patienten.
Ansvarsnämnden tog in patientens journal med en skrivelse till Försäkringskassan och ett yttrande från internmedicinaren, som bestred att hon gjort fel.
Innan hon träffade patienten tog hon noggrant del av tidigare journalanteckningar och fann ingenting som talade för reumatisk eller annan sjukdom. Av de journalanteckningar hon hade kunde hon ju få fram att patienten hade en sjukskrivning på 75 procent och att hon inte ansåg sig kunna arbeta resterande 25 procent. Internmedicinaren ville försöka reda ut vad detta berodde på och tog sig god tid att prata med patienten, men undersökte henne inte.


Ville hjälpa henne tillbaka
Internmedicinaren kände att detta var en förhållandevis ung kvinna, som hon gärna ville hjälpa tillbaka till arbetslivet, om inte på heltid så i alla fall på deltid. De enades om en ganska snar återbesökstid efter att hon varit på en redan tidigare beställd MR-undersökning.
Efter att ha pratat med patienten kontaktade internmedicinaren Försäkringskassan, bland annat för att informera sig om vad de hade gjort för att försöka få patienten tillbaka i arbetslivet. Hon fick höra att patienten gjort ett försök att arbeta på dagis men inte orkat stanna mer än två timmar på grund av sina smärtor.
Denna kontakt tog hon för att informera sig bättre om patientens situation. Hon tog den utan att ha informerat patienten men givetvis inte för att på något sätt skada patienten.
För internmedicinaren kändes det fel att acceptera att en så ung person utan fastställd sjukdom ska vara helt pensionerad. Både hennes agerande att ge patienten en snar återbesökstid och att kontakta Försäkringskassan åsyftade att hjälpa patienten, och det är beklagligt att hon inte uppfattat detta.
Internmedicinarens skrivelse till Försäkringskassan lydde så här:
»Rubricerad pat har ett smärtsyndrom och har varit sjukskriven och under utredning under lång tid. Jag har idag fått en remiss från VC Y där man väl inte anser sig kunna hantera pats besvär.
Vid genomgång av journalhandlingar och efter undersökning av pat kan jag inte finna annat än att denna pat skulle kunna vara arbetsför. Det enda som jag tycker återstår utredningsmässigt är att hon har fått en tid för en magnetröntgen i slutet av november och eftersom hon är HLAB27-pos skulle det ju vara intressant att se denna röntgen om den visar något som man skulle kunna åtgärda.
Min sammanfattning och bedömning så här långt blir emellertid att pat inte har någon sjukdom som berättigar till sjukersättning. Jag kommer att kalla pat vecka 3 då jag åter är i Y och har tillgång till resultatet av magnetröntgen.«


Får inte lida men
Enligt 7 kap 1 c § Sekretesslagen gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon henne närstående lider men.
Internmedicinaren borde inte utan att patienten medgett det ha kontaktat Försäkringskassan angående sin kontakt med henne den 8 november 2007. Patienten har uppgett att hon lidit men. Internmedicinaren har således åsidosatt bestämmelsen i Sekretesslagen. Hon får en erinran.


Djup oenighet
Men Ansvarsnämnden är djupt oenig kring påföljden för internmedicinaren.
Avvikande mening 1 (som tre av ledamöterna står bakom):
Internmedicinarens fel bör medföra disciplinpåföljd i form av en varning.
Avvikande mening 2 (som ordförande och en ledamot står bakom):
Med hänsyn till vad internmedicinaren uppgett om anledningen till kontakten är detta inte något som motiverar disciplinpåföljd.