En 27-årig man fick i maj 2007 halsont och feber. Han återhämtade sig inte de följande månaderna utan kände sig trött, hade ledvärk och magrade 8–10 kg. Vid besök hos sin mor uppsökte han akutmottagningen där den 5 augusti, på grund av buksmärtor och diarré, och blev inlagd på kirurgkliniken. Undersökning med bland annat skiktröntgen och gastroskopi visade ingen klar orsak, och efter tre dagar skrevs patienten ut med uppmaning att kontakta vårdcentralen på sin hemort.

När patienten den 15 augusti kom till sin vårdcentral, skickades han direkt till sjukhus där man konstaterade mjältinfarkt. Efter akutvård där överfördes patienten senare till reumatologisk klinik, där utredningen visade att han led av endokardit.
Patienten har anmält den ansvariga läkaren på kirurgkliniken och en AT-läkare för Ansvarsnämnden. Han anser att läkarna gjorde fel när de skrev ut honom trots att han hade svåra smärtor och vad som sedan visade sig vara en allvarlig sjukdom.
Båda läkarna bestrider att de handlat felaktigt. Den patientansvarige läkaren, som är specialist i kirurgi, säger att man gjorde en relativt omfattande och adekvat kirurgisk utredning utan att finna någon orsak till patientens besvär, och att dennes tillstånd spontant förbättrades. På grund av misstanke om inflammatorisk sjukdom skrevs en remiss för medicinkonsultation, men någon medicinläkare kom aldrig till kirurgkliniken.

Ansvarsnämnden konstaterar att specialistläkaren gjorde en adekvat kirurgisk utredning, men att han missbedömde patientens totala hälsotillstånd. Mot bakgrund av den ofrivilliga viktminskningen och att patienten fortfarande hade buksmärtor och hög CRP då han skrevs ut, borde läkaren ha misstänkt en allvarligare bakomliggande sjukdom. Han borde därför låtit en internmedicinare undersöka patienten före utskrivning, och remitterat honom direkt till sjukhus på hemorten.
Den ansvarige specialistläkaren får därför en erinran. AT-läkaren kan däremot inte kritiseras, eftersom hon inte hade ett eget patientansvar.