En vecka efter en normal förlossning sökte patienten Kvinnoklinikens akutmottagning för smärtor i buk och bröst, hög feber och frossa sedan ett dygn tillbaka. Läkaren som undersökte henne konstaterade att buken var mjuk och avslaget var normalt. Amningen fungerade utan anmärkning, ingen rodnad på brösten noterades men eventuellt var höger bröst något förhårdnat och en odling togs. Området runt stygnen från förlossningen var helt oretat. En odling togs också från livmoderhalsen. Patienten hade en CRP-förhöjning (110 mg/l). Patientens allmäntillstånd var enligt läkaren gott trots temperatur på 38,9 grader och förhöjt CRP. Läkaren kunde inte heller se några tecken på infektion varför hon beslutade att avvakta. Patienten erbjöds återbesök för kontroll dagen därpå men valde att själv söka åter vid behov.
Dagen därpå sökte patienten akut med kraftigt försämrat allmäntillstånd, hög feber och palpationsömhet i höger fossa. Antibiotikabehandling sattes in på indikationen endometrit. Patienten tillfrisknade och kunde skrivas ut efter fyra dagar.
Patienten anmälde läkaren på Kvinnoklinikens akutmottagning för bristfällig behandling till Ansvarsnämnden. Läkaren bestrider att hon handlat felaktigt och anför att bilden av infektion i livmodern inte var tydlig.
Ansvarsnämnden skriver att det inte är ovanligt att symtom från livmodern saknas vid barnsängsfeber. Därför borde antibiotikabehandling satts in direkt utifrån att patienten hade hög feber och CRP 110 mg/l. Eftersom endometrit efter förlossning kan utvecklas till ett livshotande tillstånd på kort tid kan det enligt nämnden inte anses korrekt att avvakta med uppföljning till nästa dag. Läkaren borde ha observerat patienten inneliggande.
Läkaren får en erinran.
