Patienten, en kvinna född 1960, gick hos distriktsläkaren i många år och följde även med då läkaren började arbeta på en annan vårdcentral. Under 1990-talet hade patienten missbruksproblem som hon så småningom lyckades bryta. De senaste åren sökte kvinnan hjälp hos distriktsläkaren i samband med ångest och smärta relaterat till en behandlad bröstcancer med metastaser. Läkaren skrev ut sömnmedlet zopiklon »med sikte på två tabletter till natten«, men eftersom patienten i perioder lidit av mer smärta, oro och även dödsångest har hon ibland tagit tabletter även på dagen.
Under perioden februari 2007 och ett år framåt skrev läkaren ut sammanlagt 1630 tabletter zopiklon, oftast den högre dosen 7,5 mg. Efter att patientens dotter informerat läkaren om att patienten överdoserat sömnmedlet ihop med alkohol remitterade han henne till psykiatrins beroendeenhet.
Patienten har via sin dotter anmält distriktsläkaren till Ansvarsnämnden. Distriktsläkaren bestrider att han handlat fel och redogör för den täta kontakten med patienten, hur han bistått med kuratorshjälp vid onkologkliniken samt upprepade gånger (utan framgång) försökt behandla med preparat som inte är vanebildande på samma sätt som zopiklon. Läkaren uppger att såvitt han vet har patienten endast vid ett tillfälle tagit 15 sömntabletter i samband med alkohol. Läkaren framhåller också att han försökt förmå patienten att trappa ner intaget av sömnmedel.
Ansvarsnämnden påpekar att zopiklon, som är starkt beroendeframkallande, sällan eller aldrig ska förskrivas till personer med känd beroendeproblematik. Även om Ansvarsnämnden ser läkarens goda intention att hålla en kontrollerad förskrivning så anser den att han inte verkar ha insett hur omfattande förskrivningen verkligen har varit. Dessutom anser nämnden att läkaren inte visat att han under den långa perioden annat än precis mot slutet gjort tillräckligt för att bryta patientens tablettberoende. Distriktsläkaren får en varning.
