En frisk 77-årig man med god kondition fick plötsligt kraftig andnöd och bröstsmärtor under en motionsrunda i skidspåret. Han uppsökte en jourläkare som remitterade honom till vårdcentralen för EKG nästa dag. EKG visade mindre T-negativiteter över vänster kammares framvägg. I patientens anamnes fanns medicinering mot högt kolesterolvärde sedan flera år samt stark hereditet för hjärt–kärlsjukdom. Läkaren A på vårdcentralen ställde diagnosen angina pectoris av CCS-klass 1. Patienten remitterades för arbetsprov. Under kommande vecka blev patienten åter mycket andfådd vid ansträngning. När remissbekräftelsen kom med beskedet att väntetiden var beräknad till 1–2 månader ringde patienten åter vårdcentralen för att be läkare B hjälp till att skynda på processen. Dagen därpå drabbades patienten av en akut hjärtinfarkt och efter ambulansfärd först till länssjukhuset och därefter till närmaste universitetssjukhus gjordes en kranskärlsoperation två dagar senare.

Patienten har anmält läkare A och B till Ansvarsnämnden för att inte ha tagit symtomen på allvar. Även de läkare på det lokala lasarettet som bedömde remissen och brevet som skrevs för att upprioritera patienten har anmälts till Ansvarsnämnden. Ansvarsnämnden menar att förutom läkare A är det inte visat att någon har åsidosatt sina skyldigheter i yrkesutövande.
Läkare A däremot borde enligt nämnden ha tagit hänsyn till patientens höga kolesterol och hereditet för hjärt–kärlsjukdom; två riskfaktorer för insjuknande i hjärtinfarkt.
Eftersom rätt diagnos och snabbt omhändertagande är avgörande för prognosen anser Ansvarsnämnden att patienten borde ha remitterats akut till sjukhus för vidare utredning och behandling. Läkare A får en erinran.