En 64-årig kvinna sökte sin familjeläkare för en blödning från ändtarmen. Ingen närmare undersökning gjordes eftersom patienten uppgav att blödningen avtagit. Ett par dagar senare hade kvinnan en kraftigare rektal blödning, något som framkom i telefonkontakt med familjeläkaren ett par veckor senare. Familjeläkaren drog slutsatsen att det rörde sig om en hemorrojdblödning eftersom kvinnan några år tidigare haft en sådan. Läkemedel mot hemorrojder skrevs ut.
Ett halvår senare hade kvinnan åter blodblandad avföring och familjeläkaren gjorde en rektoskopi som visade en del perianala hemorrojdflikar. Läkaren kunde också se ett område en bit upp i tarmen med inflammatoriska slemhinneförändringar. Kvinnan remitterades för koloskopi eftersom familjeläkaren misstänkte proktit. När koloskopin genomfördes ett par månader senare konstaterades att kvinnan hade rektalcancer.
Patienten har anmält familjeläkaren till Ansvarsnämnden för bristfällig undersökning och felaktig behandling. Läkaren bestrider att han handlat felaktigt och anser inte att han kunnat agera annorlunda i ärendet. Han menar att eftersom kontakten med patienten varit tät på grund av helt andra frågeställningar, och patienten i samband med dessa inte tagit upp tarmbesvären, fanns ingen anledning till en mer aktiv uppföljning av de rektala blödningarna. Men enligt Ansvarsnämnden ska blödningar från ändtarmen ses som ett illavarslande tecken tills man kan visa något annat. Nämnden menar att eftersom det var många år sedan kvinnan hade hemorrojdblödningar borde de aktuella blödningarna betraktats som nytillkomna besvär och utretts grundligare redan initialt. Familjeläkaren får en varning.