I september förra året kunde man i tv-programmet »Uppdrag granskning« få ta del av den häpnadsväckande historien om en kvinna som på sin dödsbädd inte längre klarade sin medicinering peroralt. Läkemedlen, bland annat valproat och lamotrigin mot epilepsi, sattes ut och efter några dagar ville kvinnan stiga upp och frågade efter sitt morgonkaffe.
Händelsen Lex Maria-anmäldes av den geriatriska enheten där kvinnan vårdades och hade sitt boende.
I denna veckas nummer av Läkartidningen (se sidorna 863–5) beskriver Ulla Lindblom och medförfattare fallet. De skriver att dessa mycket allvarliga biverkningar av valproat eller kombinationen av valproat och lamotrigin sannolikt är mycket sällsynta, men att prognosen är god om utsättning sker.
Socialstyrelsen konstaterar i beslutet i Lex Maria-ärendet att detta är ett fall med extrema biverkningar av läkemedel som ledde till katastrofala konsekvenser för patienten. Enligt Socialstyrelsen var såväl neurolog som distriktsläkare uppmärksamma på dosanpassning. Just det att serumkoncentrationerna låg inom acceptabla intervall kan, enligt Socialstyrelsen, ha bidragit till att patientens svåra hjärnpåverkan inte uppfattades som en läkemedelseffekt. Socialstyrelsen poängterar att detta förefaller vara ett extremfall där nedsättningen av intellektuella funktioner progredierade långsamt, något som också bidrog till att patienten fick en felaktig demensdiagnos.
Men Socialstyrelsen anser att demensdiagnosen som ställdes 2002 kom till på otillräckliga grunder. Problem med minnesfunktion var något som endast framkom i anamnesen och är mycket lite beskrivna i status. Och trots att patienten då hade 29/30 på ett MMT så fick hon diagnosen demens utan närmare specifikation. Beskrivningen av patientens demensutveckling är enligt Socialstyrelsen bristfällig och handlingarna beskriver främst neurologisk problematik med misstankar om Parkinsons sjukdom. Enligt Socialstyrelsen frågade både patienten och hennes anhöriga om inte hennes symtom kunde vara läkemedelsbiverkningar och var missnöjda med demensdiagnosen 2002.
Sammanfattningsvis anser Socialstyrelsen att det ändå funnit ett antal varningssignaler i patientens sjukdomsförlopp som borde ha medfört att man övervägt om patientens kognitiva störning skulle kunna vara läkemedelsutlöst. Till exempel nämns att MMT vid upprepade tillfällen inte gav några säkra indikationer för demenssjukdom.
Socialstyrelsen skriver i sitt beslut att det är mycket viktigt att läkemedelsbiverkan tas med i de diagnostiska övervägandena i denna åldersgrupp eftersom många läkemedel, bland annat antiepileptika, kan ha kognitiva störningar som biverkan.
Socialstyrelsen förutsätter att klinikchefen som gjort Lex Maria-anmälan kvalitetssäkrar diagnostik och behandling av demens och lämnar i övrigt ärendet utan ytterligare åtgärd.
