En kvinna i 40-årsåldern som tidigare haft bröstcancer sökte vårdcentralen och ST-läkare A för smärta i bäckenet. En skelettröntgen gjordes, men inget onormalt kunde hittas. Patienten rekommenderades sjukgymnast.
Ett halvår senare återkom patienten till vårdcentralen eftersom besvären tilltagit trots sjukgymnastik. Patienten var orolig för ny cancersjukdom.
En ST-läkare B bedömde att besvären kom från muskulaturen och lederna i övergången mellan ländrygg och bäcken. ST-läkaren kunde i sin undersökning av patienten inte hitta något som pekade mot malignitet. Patienten uppmanades att återkomma om fler symtom tillkom.
Ett par veckor senare sökte patienten vårdcentralen igen för fortsatta besvär med ryggen. Hon hade nu också ont i magen och hade minskat i vikt. En AT-läkare initierade en grundligare utredning med ultraljudsundersökning. Utredningen visade en spridd cancersjukdom med metastaser i levern.
Patienten har anmält ST-läkarna A och B samt sjukgymnasten till Ansvarsnämnden för felaktig behandling. Bland annat är hon kritisk till att ST-läkare A lät sig nöja med en slätröntgen, att sjukgymnasten inte tog kontakt med denna läkare då resultatet av behandlingen inte var tillfredsställande samt att ST-läkare B ansåg att den halvårsgamla röntgenundersökningen fortfarande var aktuell och tillsammans med övriga fynd tillräcklig för att kunna utesluta metastaser.
Ansvarsnämnden har inte prövat huruvida ST-läkare A handlat fel eftersom preskriptionstiden var passerad när ärendet delgavs henne. I sjukgymnastens journal står inget att läsa om utebliven effekt eller försämring, tvärtom uppges att patienten svarat bra på behandlingen. Trots att patientens version är en annan anser Ansvarsnämnden att sjukgymnastens journalanteckningar borgar för att sjukgymnasten fullgjort sina plikter.
ST-läkare B däremot borde enligt Ansvarsnämnden handlat annorlunda. En så pass ung patient med tidigare bröstcancersjukdom kan inte, enligt Ansvarsnämnden, utredas som ett normalfall. I stället för att uppmana patienten att höra av sig om hon blev sämre borde ST-läkare B ha drivit utredningen vidare i syfte att utesluta cancersjukdom.
ST-läkaren får en erinran.