Mellan 10 och 20, kanske till och med över 30, procent av alla akuta inläggningar av äldre beror på läkemedelsbiverkningar (se till exempel Läkartidningen nr 35 2008).
Förutom antalet läkemedel och i många fall olämpliga kombinationer poängterar Johan Fastbom, docent i geriatrisk farmakologi, den stora risken för överdosering bland annat på grund av den äldre kroppens ändrade andel vatten och fett som bland annat gör att fettlösliga preparat ligger kvar och verkar länge.
– Ett lugnande medel kan ha effekt fortfarande ett eller till och med två dygn, det ökar till exempel risken för fall.
Han anser att man överhuvudtaget bör vara försiktig med långtidsverkande psykofarmaka, i synnerhet de med halveringstider på 20 timmar eller mer och nämner Nitrazepan och Flunitrazepan.
– De nyinsätts väldigt sällan, men även Propavan bör undvikas. Vi kommer antagligen att införa det rådet i den nya versionen av Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer som kommer senare i år.
Risken för överdosering är också stor om man inte anpassar dosen till njurfunktionen.
Johan Fastbom hänvisar till en underökning som visade att en femtedel av ge gamla i särskilt boende hade gravt nedsatt njurfunktion.
– Läkarna måste bli bättre på att mäta njurfunktion och att mäta rätt, säger Johan Fastbom.
Med det menar han att inte nöja sig med att mäta kreatininnivån.
– Det ger egentligen ingen information. Ett normalt kreatininvärde utesluter inte nedsatt njurfunktion.
Johan Fastbom rekommenderar att man antingen lägger in kreatininvärdet i en formel med ålder, kroppsvikt och kön.
– Eller så får man mäta cystatin C.
Johan Fastbom säger att det kan vara svårt att sedan anpassa läkemedelsdoserna till patientens njurfunktion.
– Men de flesta läkemedel som registrerats under senare år finns doseringsangivelser som relaterar till njurfunktion, säger han och fortsätter:
– Man kan ju åtminstone undvika att ge fulldos!
