Patientnämnderna och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter ska kontinuerligt utbyta information om risker för patientsäkerheten. Det föreslår Patientsäkerhetsutredningen i sitt betänkande.

I Västerbottens län har man gått före och arbetar redan på detta sätt. Förändringsarbetet inleddes 2005. Både i patientnämnden och på myndigheten kände man sig otillfredsställd med det gamla systemet, berättar byrådirektör Lotta Hjelm Sjöström vid Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå:
– Vi träffades på möten en gång om året, där patientnämnden lämnade över sin årsrapport med en sammanfattning av vilka ärenden som varit aktuella. Vi tog emot rapporten – som också skickades vidare till vårdgivarna – men gjorde ingenting aktivt. Det hela kändes inte särskilt meningsfullt.
Hon började diskutera saken med patientnämndens kanslichef Inger Sundberg, och de kom fram till att deras respektive ärenden hade mycket gemensamt. Till patientnämnden i Västerbottens läns landsting anmäls under ett år drygt 500 ärenden efter klagomål från patienter eller anhöriga. Socialstyrelsen får på ett år in cirka 150 tillsynsärenden som gäller Västerbotten, bland annat Lex Maria-anmälningar, anmälningar från enskilda och ärenden som myndigheten öppnat på eget initiativ.
– Vi upptäckte att våra ärenden ofta handlade om samma riskområden, säger Lotta Hjelm Sjöström. Från och med 2006 inbjöd vi så chefläkare och landstingets stab för kvalitet och patientsäkerhet att delta i de årliga mötena. Vi ville överlämna iakttagelserna och problemen till dem som har makt att vidta åtgärder – vårdgivarna.
– Nu arbetar vi systematiskt med att plocka ut gemensamma riskområden, som vi säger åt vårdgivarna att fokusera på till nästa år. Året därpå följer vi upp resultaten. På det senaste årliga mötet, som hölls i början av april i år, började vi också fråga efter utvärdering av vilka effekter åtgärderna haft.
Problemområden som stått i centrum under de första åren är bland annat tillgängligheten i primärvården, speciellt per telefon, överföringen av information mellan olika led i vårdkedjan, hanteringen av remisser och provsvar, och när patienten ska ha rätt till en »second opinion«. Man diskuterar också vårdgivarnas möjligheter att mer systematiskt skaffa sig underlag för patientsäkerhetsarbetet från de många informationskanaler som finns: inte bara patientnämnden och Socialstyrelsen, utan också till exempel patientförsäkringen, verksamheternas avvikelsehantering, HSAN och olika kvalitetsregister.

Det nya arbetssättet har redan gett en del resultat, säger Inger Sundberg:
– På vissa områden kan vi märka förbättringar. Vi har till exempel sett en tydlig minskning av antalet klagomål som gäller remisshantering, sedan flera verksamheter skärpt sina rutiner. Den senaste tiden har vi dock börjat se en ökning av sådana anmälningar igen – vårdgivarna måste undersöka vad det beror på.
Vårdgivarna har också utarbetat nya rutiner för bland annat informations­överföring och »second opinion«, och telefontillgängligheten i primärvården har förbättrats från 60 till 90 procent på två år.
De problem som lyfts upp på bordet är inga överraskningar, säger Lotta Hjelm Sjöström:
– Det är klassiska riskområden som är kända inom vården. Men när både patientnämnden och Socialstyrelsen påtalar samma problem, blir det större tryck på vårdgivarna att åstadkomma förändringar.
– Mitt intryck är också att vårdgivarna ser det som en hjälp. De kommer gärna till mötena, lyssnar uppmärksamt, och vi har konstruktiva diskussioner.
Utöver det formella mötet en gång per år får Socialstyrelsen protokoll från patientnämndsmöten fem–sex gånger per år, och däremellan förekommer även informella kontakter.

Patientsäkerhetsutredningen, som lade fram sitt betänkande i december förra året, vill införa ett liknande system i hela Sverige. Utöver årsrapporterna vill utredaren se ett kontinuerligt informationsutbyte mellan patientnämnderna och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter; detta kan bidra till en säkrare vård, skriver han.
– Det Patientsäkerhetsutredningen föreslår stämmer med den modell vi har jobbat fram, säger Inger Sundberg. Det är väldigt roligt.
I september ska representanter för alla patientnämnder i Sverige mötas på en nationell konferens. Inför denna samordnar Inger Sundberg en arbetsgrupp, som ska lägga förslag på bland annat hur information om patientsäkerhetsrisker ska återföras till politiker och vårdverksamheter.
– Vi är inte färdiga än, säger hon. Men det ser ut som vi kommer att föreslå en modell som liknar den vi har här i Västerbotten.