Fredagen den 17 april var sista dagen för remissinstanserna att svara på betänkandet »Patientsäkerhet – Vad har gjorts? Vad behöver göras?« (SOU 2008:117) . I svaren till den 600 sidor långa utredningen ger många beröm till utredaren.
Läkarförbundet tycker att förslaget att ersätta den nuvarande lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område med en patientsäkerhetslag är bra och tror att det skulle kunna göra bestämmelser mer lättfunna och systemet tydligare. Läkarförbundet tycker också att det är bra att vårdgivarna enligt förslaget i lag ges ett tydligare ansvar för patientsäkerhetsarbetet. Likaså är förbundet positivt till att patienter och anhöriga ska få större utrymme i patientsäkerhetsarbetet, men poängterar att det kan bli nödvändigt att förtydliga hur detta ska ske. I utredningen föreslås att vårdgivare blir skyldiga att anmäla till Socialstyrelsen om man befarar att en anställd eller nyligen anställd legitimerad yrkesutövare kan utgöra en fara för patientsäkerheten. Förbundet har inget att invända mot en sådan bestämmelse men anser att arbetsgivaren i sitt kontinuerliga patientsäkerhetsarbete bör uppmärksamma yrkesutövare som är i behov av till exempel utbildning eller rehabilitering innan det gått så långt att de blir en fara för patientsäkerheten.
Läkarförbundet stödjer också förslaget att patienter och anhöriga i fortsättningen ska anmäla inträffade händelser till Socialstyrelsen och inte till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Det möjliggör enligt förbundet en förutsättningslös och heltäckande utredning i stället för dagens system där den specifikt anmälda yrkesutövarens handlande, och endast det, är vad HSAN har att utreda.
Läkarförbundet skriver att det är viktigt att Socialstyrelsen är försiktig i sin eventuella kritik mot yrkesutövare eftersom besluten inte kommer att bli möjliga att överklaga. Just detta har många remissinstanser, till exempel Läkaresällskapet, varit kritiska mot och många anser att det måste finnas en möjlighet att överklaga myndighetens beslut.
Likaså är många med Läkarförbundet, och inte minst Socialstyrelsen själv, angelägna om att Socialstyrelsens utvidgade ansvar också medför tillräckligt med utökade resurser. Många kommuner och landsting, till exempel Dalarna, fäster uppmärksamheten på att förbättrat patientsäkerhetsarbete kräver omfattande kunskapsfördjupning i hälso- och sjukvården, något som kräver ökade resurser.
Läkarförbundet är också i gott sällskap i sin åsikt att det är bra att disciplinpåföljderna tas bort och att HSAN i fortsättningen enligt förslaget ska behandla enbart frågor om legitimation förskrivningsrätt och prövotid. Och precis som flera andra remissinstanser poängterar förbundet vikten av att det finns en plan för prövotiden.
Västra Götalandsregionen anser emellertid att patienter i och med förslaget får en försämrad möjlighet att få ansvarsfrågor prövade. Enligt VG-regionen har HSANs nuvarande funktion inneburit att rättegångar undvikits.
Arbetsmiljöverket skriver i sitt yttrande att systemet med HSAN visserligen ger möjlighet att lyfta fram misstag och oskicklighet hos enskild vårdpersonal, men också en möjlighet för dessa att bli friade från anklagelser. Även Arbetsmiljöverket befarar att fler patienter, med det föreslagna systemet, kommer att vända sig till polisen, vilket skulle vara negativt för vårdpersonalen ur bland annat arbetsmiljöperspektiv.
I utredningen föreslås att arbetsgivare inom hälso- och sjukvården ska kunna kräva utdrag ur belastningsregistret inför anställning. Läkarförbundet har inga invändningar mot det men anser att det är viktigt att det inte införs förbud mot att anställa personer som förekommer i utdragen. Socialstyrelsen föreslås också få direktåtkomst till belastnings- och misstankeregistret inför beviljande av legitimation och vid tillsyn. Läkarförbundet tycker att det borde räcka med belastningsregistret och anser inte heller att det är rimligt att det ska gälla alla brott utan, precis som vid anställning, bör begränsas till brott med annan påföljd än penningböter.
Karolinska institutet (KI) är tveksamt till registerkontroll eftersom motsvarande kontroll vid antagning till utbildning saknas. Om registerkontroll införs bör det enligt KI övervägas att införa det även vid antagningarna.
Många är positiva till förslaget att inrätta ett nationellt patientsäkerhetscentrum. Men många, till exempel patientnämnderna, är också kritiska till att utredningen inte preciserat ett konkret förslag om hur det skulle se ut. I stället har utredningen på den punkten föreslagit en ny utredning, men utan att ange någon tidsplan, något som många saknar. Läkarförbundet poängterar att även den privata vården måste involveras i utredningen om centrumet. Carema ställer sig redan i sitt remissvar tveksamt till att inrätta ett patientsäkerhetscentrum och skriver att det finns en risk att frågan blir splittrad när den delas på många olika intressenter.
Flera remissinstanser, bland annat SBU, region Skåne och Äldrecentrum, saknar förslag om hur det systematiska patientsäkerhetsarbetet ska bedrivas och hur ansvarsfrågan för patienter med flera vårdgivare ska lösas. »Det faktum att patienten ’faller mellan stolarna’ identifieras sällan som risk, försumlighet eller avvikelse«, kommenterar Äldrecentrum i sitt svar.
Skolan för teknik och hälsa vid KTH, där patientsäkerhetsforskaren Synnöve Ödegård som hoppade av utredningsarbetet i sista stund är verksam, är mycket kritisk i sitt yttrande. Författningsförslagen uppfyller, enligt KTH, inte de krav som kan ställas på en lagstiftning som ska fungera som ett övergripande styrinstrument i hälso- och sjukvården. KTH skriver också att förslaget saknar systemperspektiv; det var också vad Synnöve Ödegård var kritisk till. KTH och HSAN är, såvitt Läkartidningen kan se, de enda remissinstanser som avstyrker betänkandet i sin helhet (se artikeln HSAN sågar patientsäkerhetsutredningen ).
