Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Jönköping gjorde 2005 en granskning av läkemedelsbehandling av de allra äldsta patienterna inom hemsjukvården vid 30 vårdcentraler i regionen. Nu har granskningen följts upp hos hälften av vårdcentralerna, dessutom har ytterligare 14 vårdcentraler granskats med samma utgångspunkt.
Genomsnittsåldern på patienterna var 91 år vid båda granskningsomgångarna.
Patienterna hade drygt 8 läkemedel var. En patient hade så många som 29 läkemedel.
Hos nästan en femtedel av patienterna förekom sådana läkemedel med hög risk för biverkningar hos äldre som bara bör användas om det finns särskilda skäl för det. Vanligast var långverkande bensodiazepiner och antikolinerga läkemedel.
14 procent av patienterna behandlades med antidepressiva. Andelen 2005 var 19 procent.
En tredjedel av patienterna fick lugnande läkemedel och/eller sömnmedel. Motsvarande andel 2005 var 28 procent.
I tillsynen 2005 hittade man samtidig regelbunden användning av två eller flera läkemedel inom samma terapeutiska atc-grupp eller inom/melllan atc-grupper där kombinationen är onödig eller förenad med ökad risk för biverkningar hos 5 procent av patienterna. En patient hade samtidig ordination på Cytotec, Omeprazol och Nexium.
Tre år senare var siffran för dubbelanvändning 11,4 procent. Polyfarmaci specifikt för psykofarmaka förekom hos 6,5 procent av patienterna, en minskning från 2005 med två procentenheter.
Kombinationer av läkemedel som kan ge upphov till såväl C- som D-interaktioner har ökat mellan 2005 och 2008. De vanligaste potentiella C-interaktionerna var:
• loopdiuretika i kombination med ACE-hämmare/digoxin/NSAID
• Waran i kombination med paracetamol
• Levaxin i kombination med kalkpreparat eller järnersättningspreparat
• NSAID i kombination med ACE-hämmare eller betablockerare.
Drygt en tredjedel av alla patienterna hade kombinationer av läkemedel som kan ge upphov till C-interaktioner.
De vanligaste potientiella D-interaktionerna var trombyl i kombination med NSAID eller Waran. Hos 8 procent av patienterna förekom risk för D-interaktioner.
Vid granskningen 2005 var Socialstyrelsen kritisk till resultaten och krävde förbättringar inom området, framförallt att vårdcentralerna skulle göra systematiska läkemedelsgenomgångar och att de skulle skapa kontinuitet i läkarkontakten. Hur det gått med det sistnämna framgår inte, men det är tydligt att fler läkemedelsgenomgångar görs. Vid tillsynen 2005 var det 43 procent av vårdcentralerna som regelbundet genomförde läkemedelgenomgångar i den aktuella patientgruppen.
Vid tillsynen 2008 hade siffran ökat till 76 procent. Däremot hade färre vårdcentraler haft utbildning om äldre och läkemedel och om äldres sjukdomar jämfört med 2005. Trots det kunde man se att de repristillsynade vårdcentralerna haft utbildning i betydligt större utsträckning än de som deltog första gången 2008.
