I styrelsen för Dansk Selskab for Patientsikkerhed sitter representanter för både vårdgivare, yrkesförbund, patientorganisationer, industri och forskning. Att skapa en bred och oberoende organisation för att driva patientsäkerhetsfrågor var ett självklart val, understryker sekretariatschefen Beth Lilja:
– Det är en otrolig styrka att vi är fristående, säger hon. Hade vi varit en del av sjukhusägarnas organisation eller av Sundhedsstyrelsen (den danska motsvarigheten till Socialstyrelsen), så hade vi haft svårt att kritisera deras egen verksamhet. Nu kan vi säga som det är.
– Det är också en styrka att vi samlar så många organisationer. Vi tillämpar konsensusmodellen; det kan ta tid för oss att bli eniga, men när vi bestämmer oss finns det styrka bakom orden.
Ett knappt tjugotal personer arbetar vid sällskapets sekretariat, som är inrymt i en enplansbyggnad på Hvidovre Hospital utanför Köpenhamn. Beth Lilja, som är specialistläkare i gynekologi och obstetrik, berättar hur det gick till när sällskapet bildades.
Den tändande gnistan kom från en konferens i London på våren 2000, där man redovisade studier av patientsäkerheten i bland annat USA och Storbritannien. Beth Lilja var där som representant för Lägeforeningen (det danska läkarförbundet). Fler danskar var närvarande, och man bestämde sig tillsammans för att göra något åt patientsäkerheten i Danmark.
Första steget blev en studie av hur vanligt det är med vårdskador på danska sjukhus. Resultaten, som publicerades hösten 2001, avvek inte från mönstret i andra jämförbara länder: omkring 9 procent av patienterna på danska sjukhus drabbades av vårdskador, varav hälften bedömdes möjliga att förebygga. Men det var illa nog, säger Beth Lilja:
– Vi var alla överens om att resultaten tydde på en oacceptabel säkerhetskultur i den danska sjukvården. Några månader senare bildades Dansk Selskab for Patientsikkerhed. Lægeforeningen spelade en central roll för att samla de olika aktörerna i samma organisation.
Sällskapets lobbyverksamhet var avgörande för tillkomsten av världens första patientsäkerhetslag, som klubbades av ett enigt Folketing och trädde i kraft i januari 2004. Kärnan i lagen är en skyldighet för personal inom sekundärvården att rapportera avvikelser, samtidigt som ingen kan straffas för sin rapportering (däremot kvarstår andra typer av disciplinstraff mot grovt försumliga läkare och sjuksköterskor).
Erfarenheterna av lagen är goda, och i mars i år beslöt Folketinget att utvidga systemet med avvikelserapportering även till primärvården. Något år senare ska också patienter och anhöriga omfattas av systemet. Patientsäkerhetslagen är numera införlivad i den övergripande hälso- och sjukvårdslagen, Sundhedsloven.
Men avvikelserapportering är bara en del av patientsäkerhetsarbetet. Dansk Selskab for Patientsikkerhet arbetar på många fronter med internationella kontakter, utbildningar, kampanjer och att sprida kunskap och goda exempel. Nyligen avslutade Operation Life är den största satsningen hittills (se särskild artikel), men sällskapet står också bakom flera andra intressanta initiativ.
Ett är så kallade patientsäkerhetsronder, där sjukhusledningen regelbundet går ut på avdelningarna och frågar ut personalen – och ibland även patienterna – om hur säkerheten fungerar:
– Patientsäkerhetsronder är ett mycket kraftfullt instrument, framhåller Beth Lilja. Där möts sjukhusledning och frontlinjepersonal direkt, utan mellanliggande hierarkier. Nu har nära hälften av alla danska sjukhus infört sådana ronder.
En prioriterad fråga de närmaste åren är att involvera patienter och anhöriga mer i patientsäkerhetsarbetet. Det borde egentligen vara självklart, säger Beth Lilja:
– Patienterna har kunskaper om sjukvården som inte vi har. I en undersökning av danska patienter svarar en fjärdedel att de utsatts för något fel på sjukhus. Två tredjedelar av dessa säger att det är de själva som upptäckt felet, inte sjukhuset. Den kunskapen behöver vi för att göra sjukhusen säkrare.
För att få in patientperspektivet har sällskapet bland annat utsett ett antal patientambassadörer: patienter som drabbats av en felbehandling, eller anhöriga till dessa, och som är beredda att berätta om sina erfarenheter på konferenser och utbildningsdagar. Det handlar inte om banala benbrott utan om allvarliga vårdskador, förklarar projektledaren Helle Eckeroth:
– En av våra ambassadörer är modern till en ung kvinna som dog efter en förlossning, sedan hon fått fel blod vid en blodtransfusion. Ingen kan vara oberörd när man hör hennes berättelse.
Sedan ett år tillbaka driver sällskapet också en kampanj för att läkare och sjuksköterskor ska be patienter som har skadats i vården om ursäkt. Det handlar inte om att skuldbelägga enskilda personer, utan om att be om ursäkt på sjukhusets vägnar. Detta kan vara till hjälp för både patienten och för läkaren eller sjuksköterskan, säger Helle Eckeroth:
– Läkaren som varit ansvarig för kvinnan som dog efter förlossningen ville inte träffa hennes mor, men efter femton år möttes de av en slump. Då sade läkaren: »Det var tur att vi möttes. Jag har tänkt på din dotter i femton år.« Läkaren bad modern om ursäkt, och det var en lättnad för dem båda.
»Det är också en styrka att vi samlar så många organisationer«, säger Beth Lilja. Foto: Ola Torkelsson
