Som Läkartidningen tidigare berättat (LT nr 28/2008) tilldelades en neurolog en erinran av Ansvarsnämnden sedan han efter utredning benämnt en patients besvär med bland annat domningar i händer och fötter som inflammation i nervsystemet. Neurologen hade gjort bedömningen att patienten haft ett skov av MS men valde ändå att »med hänsyn till sjukdomsaktiviteten samt öviga omständigheter i patientens livssituation« inte kalla sjukdomen för MS.
Patientens sjukdom utvecklades senare och hon fick av en annan läkare veta att hon hade MS.
Neurologen överklagade
Ansvarsnämndens beslut om erinran till länsrätten. Han framhåller att patienten till att börja med inte uppfyllde samtliga diagnoskriterier för MS. Hans ståndpunkt får också stöd av Socialstyrelsens yttrande till länsrätten. Socialstyrelsen skriver att vid tidpunkten för neurologens undersökning så gällde de så kallade Mc Donald-kriterierna vid diagnostisering av MS. Patienten uppfyllde MRT- och likvormässiga kriterier för MS men däremot inte kravet på spridning i tid (minst två skovformade insjuknaden). Socialstyrelsen skriver att det därför inte fanns grund att ställa diagnosen MS och att neurologen således inte gjort sig skyldig till försummelse. Styrelsen poängterar dock att det varit omdebatterat huruvida man på ett tidigt stadium ska ge patienter med liknade symtombild besked om att utveckling av MS kan ske.
Den samlade informationsprocessen medförde enligt Socialstyrelsen inte ett gynnsamt resultat för den aktuella patienten utan neurologens information kunde varit mer optimal. Men bristerna i neurologens handläggning räknas som ett ringa eller ursäktligt fel och ska enligt Socialstyrelsen inte föranleda disciplinpåföljd. Länsrätten delar Socialstyrelsens bedömning och upphäver Ansvarsnämndens beslut om erinran.
