Torbjörn Tomson är professor i neurologi, med särskild inriktning mot epilepsi. Han poängterar att den optimala dosen av ett antiepileptikum är personlig.
– Patienter behöver olika doser, de uppnår olika koncentrationer på given dos, säger han.
Enligt Torbjörn Tomson är en bra väg att gå att först pröva ut en dos som ger önskvärd effekt och sedan mäta koncentrationerna och ha det som utgångspunkt.
– Vi är inte helt bundna av riktområdena som nämns i Fass och som anges i remissvaren från de farmakologiska laboratorierna, de är ofta baserade på patienter med svår epilepsi. Den optimala koncentrationen är individuell.
På frågan hur ofta man sedan ska mäta koncentrationerna av antiepileptika i blodet svarar Torbjörn Tomson att om patienten mår bra så finns det egentligen inte anledning att kolla särskilt ofta.
– Men undantaget gäller just patienter som behandlas med fenytoin.
Torbjörn Tomson säger att fenytoin har en speciell omsättning som innebär en mättnadskinetik.
Vid en viss nivå blir de enzymer som bryter ner fenytoin mättade, det betyder att även små dosförändringar eller små förändringar i biotillgänglighet och farmakokinetik kan innebära stora förändringar i serumkoncentrationen.
Om en patient snabbt får för mycket fenytoin, då blir hon/han oftast yr och får balansrubbingar.
– Men om en patient över tid förändrar sin kapacitet att ta upp en dos kan det innebära en smygande koncentrationsökning över månader, eller till och med år, som kan ge biverkningar som är diffusa, man kanske blir trögtänkt och får svårt att minnas. Därför måste man hantera fenytoin annorlunda än andra epilepsimediciner.
Enligt Torbjörn Tomson är det rimligt att ha årskontroller just för fenytoin, även om patienten mår bra, för att ha koll på om nivån börjar vandra uppåt.
– När det gäller barn och epilepsimedicin, så verkar man mer benägen att ta prover regelbundet, säger Torbjörn Tomson och fortsätter:
– Barn ändrar ju sin farmakokinetik alltftersom de växer. Men det borde gälla alla åldrar.
Numera sätts fenytoin sällan in. Det har enligt Torbjörn Tomson att göra just med att farmakokinetiken är så komplicerad. Men för de patienter som har fenytoin sedan tidigare, kanske 10 eller 20 år tillbaka, och mår bra av det, finns ingen anledning att byta.
– En fördel med fenytoin är att det finns för intravenöst bruk. För patienter som debuterar med status epilepticus använder man det för att bryta ett allvarligt tillstånd. Och sedan fortsätter man med det om det fungerade bra, säger Torbjörn Tomson.
– Effektmässigt är fenytoin inte sämre än andra antiepileptika, men det kräver en medvetenhet om att man bör kolla koncentrationerna regelbundet!
