En drygt 30-årig kvinna inkom till förlossningsavdelningen efter fullgången förlossning på grund av vattenavgång. Förlossningen avlöpte normalt och placenta kom spontant utan dragning. Vid inspektion misstänkte dock barnmorskan att det kunde fattas en bit av moderkakan varför hon kallade på läkaren. Läkaren såg att placentan var komplett förutom möjligtvis i kanten där en kvadratcentimeterstor defekt kunde anas. Läkaren bedömde att det skulle vara mycket besvärligt att hitta en så liten bit vid undersökning av livmodern med instrument under narkos, varför patienten i stället fick metylergometrin. När patienten skrevs ut från sjukhuset i normal tid var livmodern enligt journalen väl kontraherad nedom navelplanet och avslaget var normalt. Patienten informerades om att vara uppmärksam på omfattande blödningar och feber.

Efter cirka en vecka drabbades patienten av en störtblödning och fördes med ambulans till sjukhus. Där visade en ult­raljudsundersökning att det verkligen fanns en liten del av placenta kvar och man gjorde en skrapning under narkos.
Patienten har anmält läkaren till Ansvarsnämnden för felbehandling.
Läkaren bestrider att han handlat felaktigt. Bland annat skriver han att frågan om att undersöka livmodern för att leta efter misstänkta små bitar till sist alltid blir en fråga om erfarenhet och omdöme.
I det aktuella fallet bedömde läkaren att det inte låg i patientens intresse att efter nästan 1 liters blödning bli utsatt för narkos och skrapning och därmed skild från barnet.
Patientens livmoder uppfattades av barnmorskan vid hemgång som väl kontraherad. Läkaren skriver att i det läget har kliniken ingen rutin för någon ytterligare undersökning med ultraljud eller andra kontroller inför hemgång.

Ansvarsnämnden skriver att ordinationen av metylergometrin var korrekt med anledning av misstanke om kvarstående placentadel, men noterar att inga åtgärder i övrigt vidtogs.
Ansvarsnämnden skriver vidare i sitt beslut att det tidigare var vedertaget att omgående ombesörja undersökning under narkos vid misstanke om kvarstående placentadel.
Detta anses inte längre nödvändigt men det ändå är betydelsefullt med noggrann uppföljning av sådan misstanke, skriver nämnden, som påpekar att några sådana åtgärder inte vidtogs.
Ansvarsnämnden riktar kritik mot brister i läkarens handläggning men anser inte att de bör leda till disciplinpåföljd.
Läkaren frias alltså.