Det var i mars 2007 som kvinnan i sjuttioårsåldern sökte vårdcentralen för påtaglig matthet, trötthet, en klump under hakan samt en brännande känsla i halsen men inget tryck (se LT nr 40 2008). Besvären hade kommit plötsligt dagen innan. Inget EKG togs. Blodtryck och CRP låg inom normalintervallet.
Allmänläkaren övervägde om symtomen kunde härröra från hjärtat, men då bröstsmärtan var brännande och inte tryckande fann han det mer sannolikt med att det var fråga om refluxsymtom. Diagnosen gastroenterit och dyspepsi ställdes. Patienten sökte senare samma dag sjukhusets akutmottagning eftersom hon försämrats under dagen. Hon hade då oregelbunden hjärtrytm och andfåddhet.
På sjukhuset konstaterades att hon hade en subendokardiell infarkt.
Patienten anmälde allmänläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för att ha utfört bristande undersökning och ställt felaktig diagnos. HSAN konstaterade att symtom på hjärtinfarkt framför allt hos kvinnor kan vara otydliga och det därför kan vara lätt att missa diagnosen. Läkaren borde enligt HSAN ha utrett patientens trötthet närmare och han borde ha tagit ett EKG för att försäkra sig om att symtomen verkligen inte var hjärtrelaterade. HSAN gav allmänläkaren en erinran. Allmänläkaren, som bestred att han handlat felaktigt, överklagade HSAN:s beslut till länsrätten.
Länsrätten bygger sitt beslut på ett yttrande från Socialstyrelsens vetenskapliga råd Birgitta Hovelius, professor och specialist i allmänmedicin. Hon skriver att subendokardiell infarkt kan förväxlas med besvär från övre delen av buken, och att infakt också kan förekomma samtidigt med reflux. Birgitta Hovelius anser också att det verkar befogat att behandla patienten för reflux utifrån vad allmänläkaren har noterat i journalen. Inte heller håller hon med HSAN om det rimliga i att ta ett EKG då den preliminära bedömningen är bukbesvär.
Det vetenskapliga rådets bedömning är att patientens hjärtbesvär blivit mer uttalade under dagen och att ett EKG på vårdcentralen inte skulle varit till någon hjälp i diagnostiken. Länsrätten anser sammanfattningsvis att allmänläkaren inte varit oaktsam och att det därför inte finns anledning för någon disciplinär påföljd.