En kvinna i 40-årsåldern sökte ögonläkare för förändringar i det perifera synfältet i vänster öga. Synskärpan var då inte påtagligt nedsatt, men det fanns en synstörning med fläckförnimmelse och en näthinneförändring.
Ögonläkaren satte upp patienten för OCT-röntgen men gav henne i övrigt lugnande besked. Redan innan röntgenutredningen genomförts, endast en dryg vecka senare, återkom dock patienten med ytterligare försämrad synskärpa och försämrat näthinnestatus.
Ögonläkaren ordinerade nu kontrastfotograferingen »inom 2–3 veckor«.
Även denna gång hann patienten söka på nytt, på grund av försämring, innan någon ytterligare undersökning skett.
Denna gång sökte hon emellertid en annan läkare, genom vars försorg kontrastfotograferingen till slut genomfördes. Det kunde konstateras att patienten drabbats av våt makuladegeneration.
Patienten har anmält ögonläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Hon hävdar att hennes bestående synnedsättning beror på att ögonläkaren ignorerade hennes tydliga symtom och därmed fördröjde såväl diagnos som behandling.
Ögonläkaren bestrider att han har handlat felaktigt. Han menar att handläggningen är skött lege artis och att utredningen gått i den hastighet som offentlig vård kan erbjuda.
HSAN skriver i sin bedömning att ögonläkaren efter patientens andra besök borde ha skyndat på den fortsatta utredningen med den planerade
OCT-undersökningen. Ansvarsnämnden ger ögonläkaren en erinran.
