En man i 65-årsåldern remitterades av distriktsläkare till sjukhusets ögonmottagning med anledning av synnedsättning på vänster öga. Objektivt var synskärpan prövad normal, men patienten själv hade beskrivit en känsla av bortkopplad funktion, en skymmande hinna samt blekare färgseende på väns­ter sida.

Nästan två månader senare finns tid för patienten och han undersöks då av ögonläkare. En synskärpa på cirka 0,7 konstateras. Vid tiden för inremitteringen hade den varit 1,0, precis som vid besök på ögonmottagningen två respektive fyra år tidigare. Ögonläkaren fann inget avvikande i ögonstatus som kunde förklara patientens besvär. Inget återbesök planerades.

Efter cirka ett halvår återkommer patienten efter remiss från optiker. Då gjordes en röntgenundersökning som visade en förändring bakom ögat. Senare visade det sig vara en orbitatumör som opererades bort efter ytterligare ett halvår. Synen på vänster öga gick inte att rädda.
Patienten har anmält ögonläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för att ha brustit i utredningen av hans synförsämring. Bland annat är han kritisk till att inte ha blivit remitterad till röntgenundersökning i ett tidigare skede.
Ögonläkaren bestrider att hon handlat felaktigt och skriver att hon inte haft med den aktuella sjukdomen att göra utan handlagt patienten på grund av and­ra symtom och annan diagnos.

HSAN skriver att genom att inte följa upp eller utreda synnedsättningen vidare med till exempel synfältsprövning, färgsinnesprövning och/eller neurologisk utredning har ögonläkaren brustit i omsorg om patienten på ett sätt som strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Enligt HSAN ledde bristerna i handläggningen till försenad diagnostik av orbitatumören. Ögonläkaren får en erinran.