En ett och ett halvt år gammal pojke hade vid ett fall skurit sig på undersidan av väns­ter tumme. Tillsammans med föräldrarna kom han till universitetssjukhusets barnakut vid 20-tiden en lördagskväll. Strax efter midnatt undersöktes han av en underläkare som bedömde att böjförmågan var god och att känsel och cirkulation var normal. Såret syddes ihop med fem stygn under lokalbedövning. Föräldrarna uppmanades att kontakta vårdcentral för infektionskontroll och för att senare ta suturerna.

Efter cirka två månader kunde pojken enligt föräldrarna fortfarande inte böja tummen varför man sökte upp samma underläkare som akut tog hand om pojken. Underläkaren kopplade nu in specialister som kunde konstatera att den djupa böjsenan och en digitalnerv gått av. Efter ytterligare ett par månader kunde en operation genomföras, men på grund av tiden som gått blev den relativt omfattande.
Föräldrarna har anmält underläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. De anser att han slarvat vid den initiala undersökningen och att detta medfört att pojken fått stå ut med onödigt lidande och att det är oklart om han kommer att bli helt återställd i funktionen.

Underläkaren motsätter sig de anmärkningar som riktas mot honom i anmälan. Han skriver i sitt yttrande att han handlat utifrån rådande omständigheter och resurser som råder på barnakuten en lördagsnatt. Underläkaren framför också en teori om att senrupturen kan ha fullbordats av en infektion till följd av en inflammation i tummen efter att pojken lämnat sjukhuset.
HSAN skriver i sitt yttrande att den som tjänstgör på en akutmottagning måste behärska den speciella teknik som det innebär att göra en korrekt undersökning av en hand vid skada på böjsenorna.
Handläggning av små barn, där patientens medverkan och uppgifter inte kan tillmätas avgörande betydelse, kräver uppmärksamhet på att klinisk dia­gnostik måste kompletteras med andra metoder.

Underläkaren ansåg sig ha uteslutit senskada då han enbart såg fettvävnad
i såret. Men HSAN skriver att eftersom små barn har mycket underhudsfett som skymmer vid sårinfektion så måste detta hållas åt sidan för att senstrukturerna ska kunna ses.
Vidare anser HSAN att det skulle varit försvarbart att sy huden vid misstanke om senskada om kirurgisk expertis inte fanns tillgänglig och om patienten sedan remitterats direkt till inrättning med handkirurgisk kompetens.
Eftersom denna akutmottagning var inrymd i ett universitetssjukhus borde emellertid alla resurser finnas tillgängliga dygnet runt.
Därför borde underläkaren trots stressen och barnakutens begränsade reusrser sett till att skadan antingen explorerats av honom själv under optimala betingelser eller remitterat pojken till en kompetent kollega. Underläkaren får en varning.