En 60-årig kvinna skadade sin hand under en resa utomlands. Vassa stenar skar upp ett sår mellan lång- och ringfingret på vänster hand. Kvinnan sökte vård på ett lokalt sjukhus där såret rengjordes och syddes med fem stygn. Hon fick också antibiotika och uppmanades att söka vård för omläggning av såret när hon kom hem till Sverige. Redan tre dagar senare var resan slut, och hon fick tid på vårdcentralen omgående, i första hand hos sjuksköterska. Under besöket tillkallades distriktsläkaren, som tittade på handen och bedömde att handen var rejält infekterad. Den antibiotika patienten fått byttes mot flukloxacillin. Under den kommande veckan besökte hon åter vårdcentralen dels för omläggning av såret, dels för att ta bort stygnen.
En månad senare sökte kvinnan åter vårdcentralen eftersom hon inte tyckte handen kändes bra. Hon träffade då en annan läkare, som undersökte handen och ställde frågor. Läkaren misstänkte en eventuell fraktur och remitterade till röntgen, som redan nästa dag bekräftade den misstanken. Skadan såg emellertid ut att vara under läkning utan större felställning.
Patienten har anmält distriktsläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för fel i vården. Hon har sedan frakturen konstaterades gått hos arbetsterapeut för att få en skena att ha om nätterna. Arbetsterapeuten bedömer att det kan ta upp till ett och ett halvt år innan handen är återställd. Kvinnan, som är sekreterare, uppger i anmälan att hon fortfarande flera månader efteråt har värk och besvär i vänstra handens fingrar.
Distriktsläkaren bestrider att han handlat felaktigt. I sitt yttrande skriver han att han tog sig tid att titta på patienten trots att han egentligen inte hade någon ledig mottagningstid. Enligt distriktsläkaren kunde patienten inte exakt uppge hur skadan hade uppstått, och patienten klagade inte över smärta i fingrarna. Distriktsläkaren såg att det fanns infektionsinslag i såret och ordinerade antibiotika. Han skriver att sårläkningsprocessen sedan varit komplikationsfri. »Att någon månad senare upptäcka en spricka i fingret är inte ett ansvar som undertecknad ska åläggas«, skriver han också och hävdar vidare att det är omöjligt att misstänka en fraktur i någon kroppsdel i frånvaro av klinik och anamnes från en patient.
Ansvarsnämnden skriver kort att det av distriktsläkarens journal framgår att han endast gjorde en okulär besiktning av patienten, men att en handskada som i detta fall måste undersökas närmare med palpation och funktionsprövning för att fastställa om den påverkar sena och skelett. Distriktsläkaren har därmed inte fullgjort sina skyldigheter och åläggs en erinran.