Om en patient inom hälso- och sjukvården drabbats av, eller utsatts för risk att drabbas av, en allvarlig skada eller allvarlig sjukdom som kunde ha undvikits ska en lex Maria anmälan göras.
Det är alltså inte bara utfallet som är avgörande för vad som ska anmälas. Samma händelse som kanske slutade lyckligt eller bara ledde till »strul« skulle kunna ha lett till en allvarlig skada.
– Bedömningarna om vad som ska anmälas vilar nog lite för ofta endast på utfallet. Men det är risken att skadas som är problemet.
Det säger Carina Forsberg, relativt ny chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Göteborg. Tidigare har hon varit chefläkare i Varberg och alltså ansvarat för anmälningsskyldigheten där. Hon tar ett exempel med en remiss som försvinner, en inte helt ovanlig händelse:
– Det går en tid och patienten hör av sig, en ny remiss skrivs och patienten kommer till rätt behandling. Då är allt frid och fröjd. Men det skulle också kunna leda till en fördröjd cancerdiagnos, säger Carina Forsberg.
I lex Maria framgår att det är händelser som lett till, eller kunde ha lett till, allvarliga skador och sjukdomar som ska anmälas. Men hur bedömer man egentligen vad som är allvarligt? Sedan 2006 ingår alla självmord som en patient begått i samband med undersökning, vård eller behandling eller inom fyra veckor efter vårdkontakt i det som absolut ska anmälas. Men vid övriga negativa händelser är det upp till i första hand verksamhetschefen att avgöra graden av allvar.
– Om någon dör eller får men för livet så är det ju allvarligt, säger Carina Forsberg och fortsätter:
– Men också om man är inneliggande och vårdtiden förlängs eller om man behöver flyttas från en vanlig vårdavdelning till IVA. Likaså om man vårdas i öppenvården och behöver läggas in på grund av ett fel som vården begått.
Carina Forsberg säger att det finns en gråzon.
– Man borde absolut skicka in fler anmälningar än enbart de som verkligen lett till en allvalig skada.
Att det inte görs, och att Socialstyrelsen i största allmänhet anser att det nog händer mer som borde anmälas, tror Carina Forsberg beror på att en skuld- och skamkultur lever kvar inom sjukvården.
Men hon säger också att det har blivit ett ökat fokus på patientsäkerhet, att kunskapen om hur man ska jobba har ökat. Men än finns det mycket kvar att göra.
– Att arbeta med det som inte blev bra måste bli en naturlig del av vården, säger Carina Forsberg.
– En stark organisation genomsyras av ett tänk där säkerhet anses så viktigt, att var och en varje dag lägger ner tid att ta rätt på missar och att göra något åt det.
En anmälan enligt lex Maria ska ha inkommit till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet inom två månader efter den aktuella händelsen. Anmälaren ska innehålla en utredning av vad som skett och också bland annat en beskrivning av åtgärder som vidtagits för framtiden.
Carina Forsberg säger att det finns många goda exempel på hur man arbetar seriöst med patientsäkerhet.
– Vi får många väldigt ambitiösa och bra utredningar. Men energin måste också räcka till att genomföra de förbättringar man visat behöver göras.
– Vi ser tyvärr en del exempel där samma verksamhet lämnar in den ena lex Marian efter den andra och det handlar om i princip samma problem. Då undrar vi naturligtvis varför inget händer.
När Socialstyrelsen fått en lex Maria-anmälan gör den regionala tillsynsenheten också en utredning. Den kan omfatta till exempel genomgång av journaler, expertgenomgångar, juridisk granskning och inspektion av verksamheten och ibland kallas personer för samtal.
– Men ibland har vårdgivaren själv gjort en utredning som vi bedömer som tillförlitlig, säger Carina Forsberg.
Socialstyrelsen har inget krav på att utredningen ska vara färdig inom en viss tid, men Carina Forsberg säger att det internt har funnits ett mål att 80 procent av alla ärenden ska vara färdiga inom sex månader.
– Men vi klarar inte riktigt det.
Trots det gissar hon att arbetsbelastningen för de regionala tillsynsenheterna inte skulle bli särskilt mycket större om vårdgivarna började anmäla så mycket som Socialstyrelsen önskar. Hon menar att det som vården inte anmäler ofta ändå kommer upp på den regionala tillsynsenhetens bord.
– När inte vården själv förstår att utreda och anmäla så kommer enskilda anmälningar till oss via patienter och anhöriga. Det vore mer hederligt om anmälan kom från vården, säger Carina Forsberg.
