Enligt det expertutlåtande som Krister Nilsson, Socialstyrelsens vetenskapliga råd inom ämnesområdet barnanestesi och barnintensivvård, skrivit har 0,5 gram tiopental tagits ur läkemedelsförrådet.
Den ansvariga läkare har berett tiopental genom att utgå från 500 mg tiopental och späda med 20 ml natriumklorid till 25 mg per ml i två sprutor à 10 ml.
Staffan Blom, enhetschef på Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet, bekräftar att narkosläkaren vid intervjuer har sagt att hon har dragit upp tiopental i sprutor för att ha till hands vid behov, till exempel om flickan fick svåra kramper.
– Men det har inte funnits indikationer att ge läkemedlet, säger Staffan Blom.
Att detta inte finns dokumenterat anser Staffan Blom inte är anmärkningsvärt.
– Det är viktigare att man noterar de läkemedel som ges till patienten.
Varför tiopental ändå har funnits i flickans blod har Socialstyrelsen inte funnit någon förklaring till. Staffan Blom säger att det inte är myndighetens uppgift att gå vidare med en utredning om hur det gick till.
– Jag tycker att vi har varit väldigt noggranna och fått svar på de frågor vi har ställt, säger Staffan Blom.
Krister Nilsson, Socialstyrelsens vetenskapliga råd inom ämnesområdet barnanestesi och barnintensivvård, har i sitt långa yttrande till Socialstyrelsen tillåtit sig att resonera runt omständigheterna betydligt mer än vad som avspeglas i Socialstyrelsens beslut.
– Det har förvånat mig mycket att vi inte hittar någon rimlig förklaring, om vi kan lita på de inblandade.
På flickans sal fanns sammanlagt 20 ml spätt tiopental. All personal som har intervjuats av Socialstyrelsen nekar till att flickan givits tiopental. I ett yttrande från Socialstyrelsen vetenskapliga råd i kliniks farmakologi, Rune Dahlqvist, dras slutsatsen att allra minst 22 ml tiopental av en standardlösning 25 mg/ml måste ha givits för att uppnå den mycket höga postmortala koncentrationen i blodet.
Krister Nilsson skriver:
Det är för mig svårt att förstå hur en tillförsel av mer än 20 ml tiopental skulle kunna ske utan att personal eller andra närvarande i vårdrummet skulle ha reagerat. Det är mycket troligt att även en långsam injektion av denna eller en större mängd skulle ha lett till momentant andningsstillestånd och hjärtstillestånd. Volym och dos ter sig därtill för varje med drogen tiopental förtrogen person orimligt – och onödigt – stor även för en aktiv åtgärd avsedd att i en slutfas påverka förloppet.
Efter att barnet dött och man gjorde i ordning salen så kasserades i vanlig ordning de läkemedel som inte var förbrukade. Det var den ansvariga läkaren själv som städade bort läkemedlen, det har hon uppgivit i samtal till Socialstyrelsen. Huruvida sprutan med tiopental då var använd eller oanvänd finns det inga uppgifter om.
All personal som var i tjänst under flickans sista timmar har intervjuats av Socialstyrelsen, och samtliga har uppgivit att ingen tiopental gavs till barnet. En undersköterska som också var i tjänst vid tillfället har dock belagts med yppandeförbud av polismyndigheten och har därför inte kommit med någon muntlig information till Socialstyrelsen.
