En kvinna i 60-årsåldern sökte vårdcentralen på grund av ett smärtsamt sår på underbenet samt värk i knäet. Patienten hade tidigare haft fyra hjärt­infarkter, var hjärtopererad två gånger och led av både hjärtsvikt och lung­fibros. Dessutom behandlades hon med litium för sin bipolära sjukdom. Allmänläkaren som undersökte patientens ben och knä ordinerade diklofenak för värken.
En knapp vecka senare lades hon in akut på sjukhuset. Då var hon förvirrad, hade lågt blodtryck, lunginflammation och en litium­nivå i blodet på drygt 1,5 mmol/liter. Under tiden på sjukhuset drabbades hon av flera asystolier. Litiumet sattes tillfälligt ut, och efter två och en halv vecka kunde hon skrivas ut.

Patienten har anmält allmänläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Allmänläkaren bestrider att han handlat felaktigt. Han skriver att diklofenak visserligen kan höja S-litium­nivån med upp till 20 procent, men medicinen är inte kontraindicerad. Dessutom påpekar han att många andra läkemedel som patienten hade samtidigt kan ha samma effekt. Att hävda att diklofenak orsakat patientens situation anser allmänläkaren vara en grov fel­bedömning som måste bero på inkompetens.

HSAN delar inte allmänläkarens åsikter utan anser att det var kontra­indicerat att ge kvinnan diklofenak. Enligt HSAN var det sannolikt de förhöjda litiumnivåerna som orsakade blockeringen i hjärtat. Dessutom var diklo­fenak kontraindicerat med tanke på patientens svaga hjärta och tidigare hjärtsvikt. HSAN ger allmänläkaren en varning.