En kvinna i sjuttioårsåldern med ledsjukdom sökte vårdcentralen sedan hennes talförmåga tillfälligt försämrats samtidigt med svaghet i höger arm och smärta i nacken. Läkare A som undersökte henne bedömde att det rörde sig om en TIA några dagar tidigare.
Blodtrycket uppmättes vid besöket till 160/90 mm Hg, och patienten uppmanades att ta kontakt med distriktssköterska för blodtryckskontroll.

Efter några dagar återkom symtomen, och kvinnan tog åter kontakt med vårdcentralen. Hon träffade då läkare B som remitterade henne till sjukhuset eftersom han misstänkte att hon kunde ha drabbats av en stroke. På sjukhuset bekräftades detta. Efter att behandling med blodförtunnande, blodtryckssänkande och blodfettssänkande läke­medel inletts kunde hon skrivas ut efter tre dagar.
Kvinnan har anmält läkare A till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Läkare A bestrider att han har handlat felaktigt. HSAN noterar att läkare A inte dokumenterat någon kroppsundersökning från besöket, förutom allmäntillstånd, leder och blodtryck.
Enligt HSAN borde läkare A noggrannare satt sig in i patientens sjukdomshistoria, han borde också undersökt henne noggrannare och övervägt att remittera henne till sjukhus på misstanke om stroke.

HSAN poängterar att man i dag är mer aktiv vid misstanke om stroke eftersom akut insatt behandling kan förbättra prognosen. Eftersom Ansvarsnämnden anser att läkare A inte handlagt patienten i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet tilldelas han en erinran.