Det var i maj 2007 som en kvinna sökte vårdcentralen på grund av ett kliande utslag i vänster knäveck (se LT nr 46/2008) Hon hade också smärtor i ljumsken på samma sida. Kvinnan sade sig inte fått något bett av en fästing eller annan insekt.

Distriktsläkaren fick en erinran av HSAN (3971/07), då han bedömde att det rörde sig om tromboflebit med en sekundär omgivande inflammatorisk hudreaktion, i stället för borrelia som kvinnan två månader senare visade sig ha.
HSAN påpekade att det är väl känt att alla patienter inte märkt av just fästingbett och att hudförändringen kan se olika ut hos kvinnor och män. Ansvarsnämnden ansåg att distriktsläkaren borde övervägt diagnosen borrelia, eller åtminstone uppmanat patienten att återkomma vid utebliven förbättring.
Distriktsläkaren överklagade till Länsrätten i Stockholm. Han angav att hudförändringen saknade de morfologiska karakteristika som kännetecknar erythema migrans och det fanns för honom en mer sannolik förklaring i form av en nylig tromboflebit med kvarstående hudirritation i läkningsfasen. Distriktsläkaren skriver att hans bedömning och medicinska handlande endast kan värderas utifrån de förhållanden som förelåg vid det aktuella tillfället. Borreliainfektion var enligt distriktsläkaren en diagnos som fanns i hans överväganden vid kvinnans besök, men som föreföll osannolik också eftersom hon entydigt uppgav att något fästingbett inte hade förekommit.

Socialstyrelsen, som blir motpart när man överklagar en disciplinpåföljd från HSAN, skriver i sitt yttrande bland annat att enbart den omständigheten att en läkare ställer en diagnos som senare visar sig vara felaktig inte innebär att läkaren brustit i sina skyldigheter enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Förvaltningsrätten håller med och skriver att Ansvarsnämnden uppenbarligen ansåg, med beaktande av det fortsatta förloppet, att distriktsläkaren från början borde ha övervägt diagnosen borrelia. Enligt förvaltningsrättens uppfattning innebär emellertid inte denna omständighet med automatik att bedömningen har stått i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet och innefattat sådan oaktsamhet som avses i lagen.
Enligt förvaltningsrätten får det anses försvarligt att distriktsläkaren ställde den diagnos som han gjorde. Med hänsyn till det, och då det inte har visats att han inte övervägt diagnosen borrelia, anser Förvaltningsrätten inte att det finns någon grund för disciplinpåföljd. HSAN:s erinran mot distriktsläkaren upphävs.