En 64-årig manlig chaufför sökte läkaren A vid sin optikerbutik eftersom hans syn blivit suddig i det nasala synfältet på båda ögonen. Läkaren A fann exfoliationssyndrom och exkaverade synnervspapiller som tecken på glaukom. Ögontrycket mättes dock normalt, och en grov synfältsprövning med hand­rörelser var utan anmärkning.
Cirka ett halvår senare mättes trycket fortfarande normalt, och en grov synfältsprövning gjordes bilateralt utan särskild anmärkning. Efter ytterligare cirka ett halvår uppgav patienten ökade synsvårigheter och problem med att se till exempel trottoarkanter. Resultaten för mätning av ögontryck och prövning av synfält var desamma som vid förra besöket. Läkaren A bedömde nu att synförändringarna berodde på katarakt­utveckling och skrev remiss till ögonkliniken. Eftersom remissen inte innehöll data som talade för allvarlig glaukomsjukdom fick remissen inte hög prioritet.

Efter ytterligare ett halvår kontrollerades patienten återigen hos läkaren A, han tyckte då att synen försämrats ännu mer. Enligt journalanteckningar har patienten informerats om att det berodde på glaukomsjukdomen.
Efter ytterligare ett par månader fick så patienten tid på ögonkliniken. Vid undersökningen där konstaterades mycket kraftig tryckstegring i båda ögonen med okontrollerat glaukom. Synfältsundersökning visade avancerat synfältsbortfall med endast centralt kikarsynfält bevarat. Den centrala synskärpan var dock bara marginellt nedsatt på båda ögonen, och inslaget av begynnande katarakt var mycket litet.
Patienten har anmält läkaren A vid optikerbutiken till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för att ha gjort felaktiga undersökningar och ställt fel diagnos.
Läkaren A har inte inkommit med något yttrande.
HSAN ställer sig mycket tveksam till tillförlitligheten i de tryckmätningar som läkaren A gjort och anser att det strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet att inte låta genomföra en adekvat synfältsundersökning med moderna metoder under de nästan två år som gick innan patienten fick tid på ögon­kliniken. HSAN poängterar också att det rörde som om en, i sammanhanget, yngre yrkesverksam patient.

Nämnden skriver att det är ytterst osannolikt att trycket skulle ha kunnat vara normalt, då exfoliationssyndrom förelåg redan vid första besöket hos läkaren A. Dessutom anser nämnden att de mycket avancerade synfältsskador som konstaterades på ögonkliniken inte kan ha uppstått på grund av tryckstegring under tiden från sista journalförda besöket hos läkaren A. Enligt HSAN har bristerna i läkaren A:s handläggning inneburit två års missade möjligheter till behandling för att begränsa sjukdomens skadeverkning på synnerven. HSAN betecknar patientens tillstånd som social blindhet på grund av de handi­kapp som synskadan medför. Läkaren A får en varning.