Sedan 2006 måste alla självmord som inträffar under pågående slutenvård eller inom fyra veckor efter vårdkontakt anmälas enligt lex Maria. Det innebär också att en dokumenterad internutredning ska göras.
Socialstyrelsen har granskat samtliga beslut som har fattats i lex Maria-ärenden beträffande självmord som begåtts 2006–2008. Rapporten är en uppföljning av den sammanställning som publicerades 2007 (se LT nr 30/2007), och den aktuella granskningen gäller närmare 1 000 patienter.
De självmord som anmäls enligt lex Maria beräknas utgöra cirka en tredjedel av alla självmord i Sverige. Anmälningsfrekvensen varierar stort mellan olika landsting men också mellan åren. I Kronobergs län anmäldes nästan nio av tio självmord enligt lex Maria 2006, men året därpå kom man endast upp i 47 procent, som visserligen är en bit över genomsnittet. I Kalmar län har man gått åt andra hållet med 18 procent lex Maria-anmälda 2006 och 44 procent 2007.
Det vanligaste var att patienterna begått självmord i hemmet. Men mellan 6 och 9 procent har tagit livet av sig inne på en vårdavdelning under de granskade åren. Socialstyrelsen skriver att till skillnad från ute i samhället, där övervakningen och tillsynen är minimal, bör det i slutenvården gå att undvika självmord. Det gäller i synnerhet patienter med förhöjd självmordsrisk som måste kunna få vård som motsvarar deras risk.
Men av de sammanlagt nästan 1 000 patienterna i rapporten var det endast 14 som strax före självmordet hade bedömts ha en hög risk enligt journalen. Precis som vid tidigare granskning anser Socialstyrelsen att suicidriskbedömning görs i alltför liten omfattning. En suicidriskbedömning har gjorts och dokumenterats i ungefär hälften av fallen.
Cirka 400 patienter hade tidigare gjort självmordsförsök. Drygt 300 hade inte gjort något självmordsförsök tidigare, en kanske något överraskande uppgift eftersom suicidriskbedömningar har dokumenterats i endast hälften av de nästan 1 000 fallen.
Den vanligaste dokumenterade diagnosen var depression, därefter kom ångest och stressrelaterade störningar. Socialstyrelsen skriver dock att det är svårt att få fram uppgifter om patienternas diagnos, något som skulle kunna förklaras med att patienter som inkommer akut inte alltid hinner få en diagnos. Den förklaringen för också Socialstyrelsen fram när det gäller att endast en tredjedel av patienterna hade en vårdplan. Det var också ont om dokumenterad användning av vårdprogram, något Socialstyrelsen framöver kommer att granska närmare.
Verksamheterna själva har identifierat omständigheter som bör förbättras eller åtgärdas i cirka 40 procent av fallen, medan Socialstyrelsen i nästan två tredjedelar av fallen har uppmärksammat brister i handläggningen som bör åtgärdas. Till exempel ansåg Socialstyrelsen i drygt 70 ärenden att diagnostiken borde förbättras medan inte någon av verksamheterna hade med det på sin lista över förbättringsåtgärder efter något fall. Det visar enligt Socialstyrelsen att tillsynen är mycket betydelsefull.