Läkartidningen refererade i höstas fallet med en 93-årig man som handlades av en AT-läkare på akutmottagningen sedan han sökt för svår smärta i nacken (LT 44/2009, sidan 2858). Patienten behandlades med warfarin. Smärtan bedömdes efter utredning som en oklar nackspärr, och efter att ha konsulterat bakjouren satte AT-läkaren in kodein–paracetamol och ibuprofen. Patienten skrevs ut.
Efter några dagar började han kräkas och fick diarré, dessutom uppstod, enligt anmälan till HSAN, spontanblödningar på armar och rygg. INR låg på 6,0. I kommunikationen med Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skrev AT-läkaren att hon och bakjouren var väl medvetna om riskerna med behandlingen men påpekar också att det fanns ett INR-prov inplanerat redan om fyra dagar.
Trots att AT-läkaren förstås var under utbildning och trots att hon konsulterat sin bakjour valde HSAN att tilldela henne en erinran. HSAN anser att även om ordinationen var förankrad hos bakjouren är det AT-läkaren själv som ansvarar för hur hon fullgör sina arbetsuppgifter.
AT-läkaren överklagade till förvaltningsrätten i Stockholm och fick stöd av Socialstyrelsen, som visserligen anser att patienten inte fått omsorgsfull och sakkunnig vård, men menar att AT-läkaren inte kan ha felbehandlat patienten av oaktsamhet eftersom hon följt bakjourens anvisningar.
AT-läkaren själv påpekar i sitt yrkande att alternativet att ge opioider skulle varit ännu mer riskabelt. Alternativet att i så fall lägga in patienten för övervakning var uteslutet på grund av platsbrist.
Förvaltningsrätten delar Socialstyrelsens uppfattning att det, trots felbehandling, saknas möjlighet att tilldela disciplinpåföljd för en läkare under utbildning som följt bakjourens anvisningar.
