En sjuårig flicka sökte till närakuten för förlamning i vänster ansiktshalva, hängande mungipa och svårt att blunda sedan ett par dagar. En ST-läkare bedömde att det rörde sig om Bells pares och gav lugnande besked. Borrelia-prov togs inte. Flickan fick i stället ögondroppar och ordinerades 50 mg prednisolon per dygn. Hon undersöktes senare på vårdcentral, där man efter kontakt med barnklinik ordinerade nedtrappning av behandlingen.
Modern har anmält ST-läkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. ST-läkaren bestrider att han handlat felaktigt och anger bland annat att patientens far sa att inget fästingbett eller hudutslag setts. Läkaren såg heller inga kliniska tecken till borrelios. Han skriver att husläkare skulle ordna nedtrappning, det var omöjligt att göra via närakuten.
HSAN anser att det finns flera brister i läkarens handläggning och att han borde ha remitterat akut till barnklinik eller ringt jourhavande barnläkare.
Neuroborrelios är den vanligaste anledningen till facialispares hos barn och borde ha utretts oavsett om fästingbett förekommit eller inte. Anamnes på fästingbett kan ofta saknas hos barn.
Den ordinerade prednisolondosen var för hög, och ST-läkaren borde själv ha ordnat med återbesök för nedtrappning. Dessutom borde fuktig kammare ha övervägts för ögat, i stället för bara ögondroppar. ST-läkaren tilldelas därför en varning.
