En snart 70-årig man hade sedan ett par år tillbaka en konstaterad, relativt aggressiv, prostatacancer. Han gick på regelbundna kontroller hos en urolog och behandlades med hormonell terapi.

När patienten började besväras av svullnad i pung, penis och vänster ben sökte han för detta på sin vårdcentral och behandlades med antibiotika utan effekt. Han remitterades också till sin urolog för kontroll. Efter undersökning bedömde urologen att det kunde röra sig om ett insektsbett. Efter ytterligare en vända på vårdcentralen med en fråga om det handlade om en trombos, något som man via ultraljud kunde utesluta, remitterades patienten åter till sin urolog på grund av lymfödemet och de patologiska lymfkörtlarna. Urologen höll emellertid fast vid insektsbettspåret och rekommenderade att patienten skulle badda med alsollösning.
Problemen kvarstod och patienten krävde en datortomografiundersökning. När den genomförts kunde man se en omfattande tumörspridning med förstorade körtlar i ljumsken och utefter iliaca-kärlen. Urologen skrev remiss till hematologen för utredning som senare visade att det rörde sig om prostatacancermetastaser. Patienten påbörjade palliativ docetaxelbehandling och dog 10 månader senare.

Patientens son har anmält urologen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för felbehandling. Han hävdar att urologen inte utrett symtomen.
Urologen bestrider att han handlat felaktigt. Han skriver bland annat att det var patienten själv som misstänkte borrelia-infektion, varför urologen ordnade med Borrelia-serologi. Hans kriver också att han hittills inte träffat på någon prostatacancer som på detta sätt vänder och tillväxer utan någon stegring av PSA. Urologen beskriver hur han rådgjort med professorer inom disciplinen om handläggningen.

HSAN anser att det bland annat finns vissa brister i journalföringen av händelseförloppet och den kliniska bedömningen av lymfödemen samt att dia­gnostiseringen och remitteringen fördröjts men inte till den grad att det motiverar disciplinpåföljd. Nämnden var emellertid inte enig: onkologen Elisabet Lidbrink anser att urologens handläggning är behäftad med flera brister, bland annat oskicklighet, då hon anser att en urolog bör känna till att det finns fall av spridd prostatacancer som inte har PSA-förhöjning, »det är de mest lågdifferentierade, högmaligna tumörerna som uppvisar detta«. Elisabet Lidbrink anser att urologen borde varnats.