I augusti i år begärde Ingvar Ericson att få ta del av ljudfiler av två bakgrundssamtal som polisen förde med dels rättsläkaren som obducerade den lilla flickan, dels två representanter för Rättsmedicinalverkets avdelning för rättsgenetik och rättskemi som utfört analyserna av blod- och urinprov i fallet. Samtalen var ett sätt för polisen att informera sig på ett område som var nytt för dem, och de hölls i februari 2009, strax innan narkosläkaren greps på sin arbetsplats. I förundersökningens offentliga delar finns samtalen skriftligt återgivna i sammanfattad form.
– Jag läste och läste om. Jag fick en känsla av att det saknades uppgifter i de skriftliga tjänsteanteckningarna, säger Ingvar Ericson.
Eftersom det framgår av protokollen att samtalen är inspelade digitalt, begärde Ingvar Ericson ut dem från polismyndigheten. Till saken hör att han tidigare har begärt ut och också fått ut ljudfilen som återgav förhöret med den undersköterska som framhållits som nyckelvittne. Men denna gång sa polisen nej och hänvisade till förundersökningssekretess.
– Det måste innebära att det finns material med på inspelningarna som inte finns i de offentliggjorda sammanfattningarna, säger Ingvar Ericsson.
Han överklagade polisens beslut till kammarrätten, som i sin tur begärde att polismyndigheten skulle förklara sig.
Sammanfattningsvis svarade polisen: »Ja, det finns inspelat material som inte framgår av de skriftliga protokollen« och »Nej, vi lämnar inte ut det eftersom uppgifterna i det materialet skulle kunna ligga till grund för nya åtgärder i förundersökningen, och ett utlämnande skulle kunna vara till men för den misstänkta narkosläkaren.«
– Här har det tydligen snackats om saker man vill dölja och som dessutom skulle kunna skada narkosläkaren, säger Ingvar Ericson.
Han tycker att det mest anmärkningsvärda är att samtalet med representanterna för Rättsmedicinalverket hölls den 25 februari. Fredagen den 27 februari upprättade polisen själv brottsanmälan om mord (det ändrades senare till dråp) och som misstänkt anges narkosläkaren. På måndagen beslutade åklagaren att narkosläkaren var skäligen misstänkt, och polisen grep henne i tjänst på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
– Hur kunde åklagaren bestämma sig så snabbt för att det var narkosläkaren som hon skulle rikta in sig på?
Ingvar Ericson anser inte att det finns något i de enda övriga förhör (som är utskrivna in extenso) som hölls före anhållandet av narkosläkaren – de med flickans föräldrar och farmor – som på något sätt pekar ut narkosläkaren eller ens antyder att det skulle röra sig om en uppsåtlig förgiftning.
Nu har i alla fall kammarrätten kommit fram till att ljudfilerna ska lämnas ut men att sammanlagt cirka 10 minuter ska klippas bort och förbli sekretessbelagda.
Ingvar Ericson funderar mycket på vad som kan ha sagts under de hemliga minuterna.
– Det finns ingen anledning för vare sig kemisten eller rättsmedicinarna att ha några synpunkter på narkosläkaren, det är inte rättsmedicinska uppgifter!
Ingvar Ericson säger att det är en skandal att det tydligen finns ytterligare information än det som framgår av anteckningarna.
Enligt Ingvar Ericson hade det varit bättre om polisen hade gjort en »korrekt« skriftlig sammanfattning av samtalen och sedan sekretessbelagt delar av dokumentet, för då skulle åtminstone de som är parter i målet fått ta del av uppgifterna.
– Narkosläkaren och hennes försvarare bör uppmärksammas på det här. De kan begära ut ljudfilerna från polisen, det tycker jag de ska göra. Sedan är det upp till dem att bedöma vikten av informationen.
När Läkartidningen måndagen den 1 november når narkosläkarens försvarsadvokat, Björn Hurtig, berättar han att han begärt ut de aktuella ljudfilerna efter att ha läst Läkartidningens artikel.
– Jag blev nyfiken, men vet ännu inte vad det här betyder, säger han.
Läs mer
Privatspanare efterlyser rimlighetskontroll
Läkartidningen 21/2010, sidan 1401
