Det finns en förvirring kring hur patientdatalagen, PDL, ska användas. För att verkligen komma igång med att utnyttja lagen fullt ut krävs ett enhetligt nationellt regelverk som alla jobbar mot. Det var alla i expertpanelen på ett seminariet om PDL på Vitalis överens om.
Avsikten med PDL, som kom 2008, var att öka patientsäkerheten och inflytandet för patienterna. Tanken var också att göra det möjligt för fler vårdgivare att lättare ta del av en patients journal.
Men det finns oklarheter i lagen, tyckte debattörerna i panelen.
Agnetha Karlberg, från Norrbottens läns landsting, lyfte frågan om vad man ska göra med de patientgrupper som är beslutsoförmögna.
– Kan gode man och närstående samtycka i deras ställe? undrade hon.
Svårt sjuka barn är en annan grupp man måste se över, betonade Mikael Rolfs, från Läkarförbundet och narkosläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Agnetha Karlberg ville ha svar på hur man ska hantera vårdprocesser över vårdgivargränserna. Hon påpekade att sammanhållna journaler ska gälla men funderade över hur det hela ska fungera rent praktiskt.
Anders Printz från Socialstyrelsen tryckte på vikten av att koppla informationssäkerhet till god vård.
– Vi måste ha ett regelsystem som hanterar detta, och det är angeläget att regeringen kommer igång med det lagstiftningsarbetet, sa han.
Catharina Dahlöf, landstingsdirektör i Halland, pekade på möjligheten med »appar« inom vården.
Hon ansåg att man tittar för lite på den nya verkligheten och jobbar utifrån gamla förutsättningar, och hon var kritisk till dagens journalsystem.
– Vi har inte i dag journalsystem som uppfyller PDL, sa hon.
Från publiken hördes röster från leverantörer som var förvirrade över vad som egentligen krävs av systemen de ska leverera. De efterfrågade ett regelsystem som man kan luta sig mot.
– Ja, staten borde tala om hur själva »rälsen« ska se ut och ansvara för regelverket. Annars får vi ju lika många regelverk som landsting, instämde Catharina Dahlöf.
Men Erik Janzon, teamledare för hälso- och sjukvårdsfrågor på Datainspektionen, höll inte med. Han ansåg att regelverket håller och inte är svårt att tillämpa.
– Brister som uppstår gäller grova, uppenbara grejor eftersom man inte läst, eller inte vill läsa, PDL och därför aldrig har förstått.
Däremot såg Erik Janzon ett problem i att mindre privata vårdgivare inte klarar av att leva upp till lagen.
Mikael Rolfs ville lyfta frågan om hur ansvaret för de IT-medicinska frågorna ska se ut.
– Vem ska till exempel fortbilda personalen i PDL? undrade han.
Han pekade också på diskussionen kring journalerna och vem som bedöms ha en »aktuell vårdrelation« och vem som har rättighet att titta i patientjournalerna.
– Ska inte medicinstudenter få vara med på röntgenronder eller få tillgång till journaler för att lära sig? Ska man behöva ändra den kliniska utbildningen? Det får inte bli så att PDL sätter käppar i hjulet nere på golvet, sa Mikael Rolfs.
Han underströk att journalerna är ett arbetsredskap för läkarna och ett kommunikationsverktyg mellan kollegor.
Vårdförbundets Carita Fallström pekade på möjligheten att avidentifiera journaler. Hon arbetar som jurist på Vårdförbundet med bland annat ansvarsärenden och ansåg att direktåtkomst för patienterna är en fråga som kommit i skymundan.
– En patient som är delaktig i journalen blir bättre att samarbeta med, sa hon.
Debattledaren, läkaren Nils Schönström från CeHis, Center för eHälsa i samverkan, sammanfattade debatten.
– Tillämpningar av PDL är huvudproblemet – inte lagen.