En man i 40-årsåldern sökte läkare vid vårdcentralen under jourtid på grund av värk i höger arm, axel och nacke sedan två veckor. Smärtan hade förvärrats de senaste dagarna. Undersökningen visade rörelsekorrelerad smärta och ömhet i muskulaturen och läkaren ordinerade smärtlindrande läkemedel på grund av myalgi.
Sex veckor senare återkom mannen till vårdcentralen på grund av svåra smärtor från höger axel. Undersökande läkare konstaterade svullnad över bröstbens/nyckelbensleden. Rörligheten i axeln var inskränkt med belastningssmärta och huggsmärtor. Bedömningen blev att det rörde sig om en inklämning i skulderleden och patienten fick en kortisoninjektion i området. Patientens smärtor blev emellertid än mer uttalade under dagen och natten. Dagen därpå kontaktade patienten åter läkaren, som remitterade patienten till en sjukgymnast.
Vid första besöket hos sjukgymnasten, två veckor senare, beskrev patienten smärtan som olidlig och sjukgymnasten hjälpte mannen att få en akuttid på vårdcentralen senare samma dag. Vid läkarbesöket konstaterades rodnad, svullnad och palpationsömhet över övre delen av bröstbenet. Bedömningen blev att det rörde sig om sjukdom i perifera ligament och muskelfästen. Patienten ordinerades fortsatt sjukgymnastik och smärtstillande läkemedel samt ny kontakt om tre veckor vid fortsatta besvär.
Efter fyra veckor tog mannen åter kontakt med vårdcentralen. Undersökande läkare gjorde ungefär samma fynd som sist; besvären hade inte minskat trots behandling. Nu remitterades mannen till röntgenundersökning som kunde genomföras en dryg vecka senare. Den visade en lungtumör samt misstänkta skelettmetastaser, något som bekräftades under vidare utredning på lungmottagningen.
Händelsen anmäldes till Socialstyrelsen enligt lex Maria. Social styrelsen anser att läkaren som tog emot patienten vid det allra första besöket visserligen gjorde en adekvat undersökning men borde varit tydligare med information om vad patienten skulle göra om förbättring uteblev. De följande läkarna borde enligt Socialstyrelsen ha gjort noggrannare undersökningar och analyserat de bakomliggande orsakerna till den långvariga smärtan och svullnaden. Socialstyrelsen påpekar också hur viktigt det är att omvärdera de vanligaste åkommorna när en patient söker upprepade gånger för samma besvär.
Socialstyrelsens föredragande läkare i allmänmedicin påpekar också bland annat att svullnad över bröstbens/nyckelbensleden tillsammans med långvarig smärta är högst ovanligt hos en man i patientens ålder och knappast skulle kunna kopplas till inklämning av sena i skulderleden.
Trots att liknande symtom ofta förekommer inom primärvården och den diagnos mannen visade sig ha är ovanlig är Socialstyrelsen kritisk till läkarnas brister i bedömning och utredning.