När pojken var 13 år debuterade värk i huvud, nacke och rygg. Sedan tilltog smärtorna och ett år senare tillstötte även buksmärtor och illamående. Vid ett flertal tillfällen sökte familjen sjukhusets akutmottagning. De träffade olika läkare varje gång. Prov togs med normala värden och oftast avklingade smärtan under observationstiden och efter behandling med smärtstillande läkemedel.
När pojken var 15 år vårdades han vid kirurgisk klinik för buksmärtor och appendektomerades på grund av flegmonös appendicit. Antibiotikaprofylax (cefuroxim och metronidazol) gavs i samband med operationen och enligt föräldrarna var pojken därefter fri från huvudvärk, illamående och buksmärta i cirka två månader. Därefter tilltog huvud- och nackvärken och han lades in på barnmedicinsk avdelning. Han hade då en temperatur på 39,2 men CRP var normalt. Man misstänkte meningit men efter undersökning av barnläkare konstaterades att ingen nackstelhet förelåg och eftersom pojken dessutom mådde bättre avstod man från lumbalpunktion.
Några veckor senare besökte pojken kirurgjour på grund av buksmärta; malabsorption misstänktes. Den undersökande läkaren noterade också avvikande längd- och viktutveckling hos pojken som heller inte alls kommit igång med sin pubertet. Efter några månader togs med anledning av detta en del prov vid vårdcentralen; dessa gav emellertid ingen vägledning, varför pojken remitterades till barnläkarmottagning för utredning av buksmärtorna, huvudvärken och den avvikande längd- och viktutvecklingen. Vid besöket ett par månader senare gick det inte att komma fram till någon klar diagnos beträffande buksmärtan. Ytterligare blodprov togs men dessa följdes aldrig upp av oklar anledning.
Ytterligare ett par månader senare hittades pojken död. Rättsmedicinsk obduktion visade att dödsorsaken var kroniskt inflammerande hjärnhinnor med hjärnsvullnad och vidgade ventriklar. I serum från obduktionsblod påvisades antikroppar mot borrelia.
Fallet anmäldes till Socialstyrelsen enligt lex Maria. Socialstyrelsen skriver att det inte går att fastställa orsaken till patientens kroniska inflammation i hjärnhinnorna och hjärnsvullnad, men att pojken uppvisat sådan symtomatologi att Borreliainfektion borde varit en differentialdiagnos i utredningen under något av de många sjukvårdsbesöken. Den brist på samordning, helhetssyn, systematik och ansvarstagande som händelsen påvisar är enligt Socialstyrelsen inte acceptabel. Socialstyrelsen kräver nu att det berörda landstinget fastställer och tydliggör var ansvaret ligger för att hålla samman utredning och behandling av barn och ungdomar som söker sjukvården upprepade gånger med oklar och multifokal symtomatologi.
