En flicka sökte akutmottagningen på grund av två sårskador på överarmen. Samma överarm hade ärr efter gamla sårskador.
Den undersökande läkaren bedömde att de aktuella skadorna inte hade några djupa strukturer. Såren tvättades och suturerades med agraffer. I journalen finns ingen anteckning om föregående lokalbedövning eller ställningstagande till det.
Patientens mamma har klagat till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, på att dottern suturerades utan att erbjudas eller få lokalbedövning.
IVO anser att patienten drabbats av en vårdskada då det inte går att utesluta ett ökat lidande av att hon inte erbjöds bedövning inför sutureringen. IVO hänvisar till 7§ i Patientsäkerhetslagen (2010:659) där det framgår att den som har ansvaret för patientens hälso- och sjukvård ska medverka till att patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar, när det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Läkaren som suturerade flickan skriver i sitt yttrande att när smärtorna som är förknippade med bedövningen överstiger smärtorna vid själva sutureringen staplas ofta sårskador utan bedövning. Läkaren påpekar också att ingreppet med agraffer går snabbt och används därför ofta på barn just för att slippa bedövningsspruta.
Enhetschefen håller med om att det inte är ovanligt att man sluter den aktuella typen av sår utan lokalbedövning, men påpekar också att man brukar inhämta patientens samtycke till det först.
IVO anser att patienter som ska genomgå smärtsamma behandlingar ska erbjudas adekvat smärtlindring. Om patienten väljer att avstå smärtlindring ska detta enligt IVO dokumenteras i patientjournalen. IVO är kritisk till att läkaren inte utformade vården i samråd med patienten samt till att det inte framgår av journalen vilket ställningstagande som gjordes avseende smärtlindring.
