IVO anser att läkaren inte behandlat patienten i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Foto: Fotolia

En kvinna sökte läkare på vårdcentralen, bland annat på grund av att hon känt en liten knöl i höger bröst. Läkaren som undersökte patienten noterade en lite ökad resistens i båda brösten, men inget patologisk palperbart. Läkaren gav patienten lugnande besked.

Två månader senare återkom patienten till vårdcentralen. Samma läkare kunde då i höger bröst palpera en lätt ömmande, mjuk resistens. Enligt journalen dock lite mer fast än då den undersöktes vid föregående kontakt. Remiss skulle skrivas till bröstmottagningen på sjukhuset.

Tre veckor senare kontaktade patienten själv bröstmottagningen och fick då klart för sig att ingen remiss kommit dit. Patienten hörde av sig till vårdcentralen som dagen efter faxade en remiss till bröstmottagningen. Patienten fick tid på bröstmottagningen en vecka senare, och efter mammografi, ultraljudsundersökning och finnålspunktion konstaterades en malign tumör i en bröstkörtel.

Patienten har anmält läkaren till Socialstyrelsen för försenad bröstcancerdiagnos.  Senare har ärendet flyttats över till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Patienten har i ett yttrande uppgett att hon haft en faster med bröstcancer och anser att läkaren borde frågat om förekomst av bröstcancer i släkten. IVO håller med om det och menar att släktförekomsten plus att patienten själv känt en resistens i höger bröst, borde föranlett remiss till mammografi redan vid första besöket.

IVO skriver också att om läkaren med patientens hjälp hade lyckats identifiera resistensen i höger bröst borde även en remiss ha utfärdats till bröstmottgningen/kirurgklinik för punktionscytologi. IVO anser att läkaren inte behandlat patienten i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket enligt IVO fördröjde diagnosen av patientens bröstcancer. Att det tog tre veckor innan remissen kom iväg till bröstmottgningen försenade enligt IVO diagnosticeringen ytterligare. IVO riktar kritik mot läkaren för dessa brister och för att han i egenskap av verksamhetschef vid vårdcentralen inte uppfyllt kraven i 4–5 §§ i Socialstyrelsens föreskrifter (2004:11) om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården mm.