En man sökte vårdcentralen eftersom han känt sig allmänt dålig under sista veckan. Han fick träffa en vikarierande underläkare. Enligt journalen hade patienten muskelvärk i hela kroppen och värk i axlar, rygg och bröst. Ingen andfåddhet eller tungandning. Läkaren ordinerade EKG som enligt journalen visade sinusrytm med frekvens på 65 slag per minut samt supraventrikulära ersättningsslag, »möjligen vänsterkammarhypertrofi«. Läkaren tolkade mannens besvär som Tietzes syndrom. Av journalen framgår dock att läkaren hade svårt att tolka patientens EKG och att han nästa dag skulle diskutera detta med sin handledare.

Patienten skickades hem med rådet att uppsöka akutmottagningen vid bröstsmärtor som varade mer än fem minuter eller att tillkalla ambulans vid behov.

Senare på kvällen avled patienten efter ett hjärtstopp. Vid obduktion konstaterades en färsk hjärtinfarkt till följd av blodpropp i hjärtats kranskärl.

Anhöriga till patienten har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. De ville veta om patienten fick rätt diagnos, vård och behandling vid sitt besök på vårdcentralen. I ett senare yttrande till IVO har de också ställt frågan om IVO anser att händelsen borde ha anmälts enligt lex Maria.

IVO konstaterar att läkaren gjorde en felbedömning av patienten. Enligt IVO visade det EKG som togs en trolig bakväggsinfarkt, något obduktionen också bekräftade. Utifrån resultatet av EKG-undersökningen och patientens symtom borde läkaren enligt IVO ha remitterat patienten till sjukhus.

Läkaren själv skriver i sitt yttrande att han var mycket stressad den aktuella dagen och var försenad i sin mottagning. Den preliminära bedömningen gjordes under stress då ingen mer erfaren läkare fanns på plats för konsultation. Planen var att låta en distriktsläkare bedöma saken följande morgon, men då fick läkaren beskedet att patienten sökt akut vård och avlidit.

Verksamhetschefen skriver i ett yttrande att underläkarens anställning inkluderade schemalagd handledning. Det fanns också möjlighet till stöttning vid behov. Vid det aktuella tillfället fanns emellertid ingen av vårdcentralens ordinarie läkare på plats, och underläkaren upplevde att han inte hade tillgång till någon att konsultera.

IVO skriver att även om situationen var stressig och ingen handledare fanns att tillgå kan underläkaren inte undgå kritik för att han skickade hem patienten.

IVO poängterar också vårdgivarens ansvar för att det finns den bemanning och den kompetens som krävs för att upprätthålla god och säker vård. De rutiner som verksamheten har för att tillgodose underläkares, AT-läkares och ST-läkares behov av handledning följdes inte eftersom ingen handledare fanns tillgänglig. Det är en brist, anser IVO.

Huruvida händelsen borde ha anmälts enligt lex Maria är en sak för verksamheten att avgöra, skriver IVO.