IVO-kritik för handläggning av dement patient med frakturer

En rullstolsbunden kvinna med långt framskriden Alzheimers sjukdom skadades vid ett fall ur liften i sitt hem på ett demensboende. Hon hade slagit i fötter, bäcken och höfter och röntgen visade frakturer i höger och vänster skenben och vadben.

Patienten skickades till akutmottagningen där en AT-läkare genomförde undersökning och bedömning. AT-läkaren konsulterade ortopedbakjouren och beslutade därefter att inte utföra någon operativ åtgärd eftersom patienten inte belastade sina ben, då hon vare sig kunde stå eller gå sedan flera år tillbaka. AT-läkaren bedömde inte heller att patienten hade särskilt ont, varför stabiliserande/fixerande åtgärd inte ansågs nödvändig i smärtlindrande syfte. En sådan åtgärd hade dessutom krävt injektioner med trombosprofylax.

Eftersom AT-läkaren bedömde att patienten inte var särskilt smärtpåverkad ville hen, trots förfrågan från anhörig, inte lägga till morfin inför hemfärden, eftersom det skulle kunna öka patientens dåsighet, förvirring och risk för ytterligare fall. Patienten fick en smärtstillande tablett på akutmottagningen, och en extra tablett skickades med den medföljande anhöriga.

Under följande natt hade patienten stora smärtor, och dagen därpå beslutade en läkare på vårdcentralen att fixera patientens ben med skenor och lindor.

Dottern har anmält händelsen till Socialstyrelsen. Hon anser att smärtlindringen var otillräckligt och är kritiskt till att patientens ben inte fixerades redan på akutmottagningen. Senare har Inspektionen för vård och omsorg, IVO, tagit över handläggningen av ärendet.

IVO påpekar att det från handlingarna i ärendet framkommer att patientens har en långt framskriden demens och inte kan svara adekvat på frågor. I ljuset av detta anser IVO det anmärkningsvärt att AT-läkaren kunde konstatera att patienten inte var smärtpåverkad och att frakturerna därför inte behövde stabiliseras i smärtlindrande syfte.

IVO kritiserar också specialistläkaren som hade bakjouren och var handledare, för att inte ha varit mer stödjande i att ge AT-läkaren förutsättningar att verka i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Specialistläkaren borde enligt IVO mer noggrant ha övervägt andra behandlings- och vårdalternativ. Även AT-läkaren kritiseras för att inte ha uppfyllt kravet på sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård.