I samband med annonsering efter nya ST-läkare i allmänmedicin hörde en olegitimerad läkare i 60-årsåldern av sig till vårdcentralen. Han hade jobbat utomlands i flera år och inte gjort någon AT. Med tanke på läkarbristen i primärvården i landstinget kallades mannen ändå till intervju. Han gav ett sympatiskt intryck, verkade kompetent och hade goda referenser varför han anställdes som underläkare på prov i tre månader. Under denna tid skulle han ha daglig tillgång till handledare. Anställningen inleddes med en två veckor lång introduktionsperiod med möjligheter till bredvidgång både på den egna vårdcentralen och andra enheter. Han behövde också sätta sig in i det svenska sjukvårdssystemet och i datasystemet. Underläkaren hävdade dock hög kompetens inom flera områden och tog därför inte del av introduktionen utan tränade hellre på datasystemet.
Under underläkarens första vecka med egen mottagning framkom några klagomål på hans bemötande, dessutom uppstod stora problem då han inte gjorde klart dagens diktat utan skrev på papper och dikterade i efterhand. Han fick vägledning beträffande bemötandet och tid för att administrera i kapp. Trots det kom inte vårdcentralen tillrätta med underläkaren. Det fanns också nöjda patienter och det hade egentligen inte framkommit några anmärkningar på den medicinska dokumentationen mer än att den var omfattande och inte handlade om det patienten sökte för.
Samtal fördes mellan verksamhetschefen och den medicinskt ledningsansvariga om huruvida anställningen skulle avbrytas men man kom fram till att fortsätta med ännu mer genomgångar och handledning av underläkaren. Ledningen gjorde också klart för underläkaren att fler patientklagomål inte skulle accepteras.
Dagen efter träffade underläkaren en medelålders man som sökte för bröstsmärta och kraftlöshet. Patienten hade några år tidigare vårdats på sjukhus med anledning av hjärtinfarkter och medicinerade sedan fem år för det. Detta fanns dokumenterat i journalen där det även framkom att mannen drabbats av en whiplashskada som orsakat huvudvärk och tidigare även psykiska besvär.
Underläkaren kunde vid undersökning inte finna några tecken på somatisk sjukdom, även EKG var normalt. Däremot ansåg underläkaren att patienten var motoriskt orolig, hade svårt att vara stilla och flackade med blicken. I journalen har han också antecknat att patienten beskrev konstiga idéer och sannolikt hörde röster. Underläkaren skrev en remiss till psykiatriska akutmottagningen för utredning, övertagande och insättande av lämplig behandling.
Med detta gick patienten hem och meddelade sin hustru vad som hänt. Hustrun ringde underläkaren och fick då beskedet att maken var psykiskt sjuk och omgående behövde vård då han kunde vara farlig för henne och barnen.
Hustrun kontaktade hjärtavdelningen på sjukhuset och fick hjälp med att ordna en ny tid på vårdcentralen hos patientens ordinarie läkare. Därefter fick han hjälp med sina somatiska besvär.
Hustrun har anmält händelsen till Socialstyrelsen, senare har Inspektionen för vård och omsorg, IVO, tagit över handläggningen av ärendet.
IVO bedömer att underläkarens handläggning var bristfällig både avseende bröstsmärtor och psykisk ohälsa. Underläkaren har med en undermålig anamnes hos en patient med fastställd ischemisk hjärtsjukdom avfärdat signifikant hjärtproblematik då EKG var normalt, trots att normalt EKG aldrig kan utesluta allvarlig hjärtsjukdom.
IVO är även kritisk till att underläkaren, som alltså menade att patienten utgjorde en potentiell risk för sin familj, ändå överlämnade till honom själv att ta kontakt med psykiatriska akutmottagningen. IVO anser att underläkaren borde ha konsulterat en mer erfaren läkare.
IVO är kritisk till underläkaren för att inte ha utfört sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och inte gett sakkunnig och omsorgsfull sjukvård.
En tid efter händelsen fick underläkaren avsluta sin anställning då han inte följde de ytterligare förtydligade instruktionerna om att diktera klart, koncentrera sig på det patienten söker för, alltid konsultera handledaren innan eventuell remittering och att ytterligare klagomål på bemötande inte var acceptabelt.
