Patienten, en kvinna i 70-årsåldern, hade sedan tidigare diagnosen lungemfysem och KOL. Under 2012 och 2013 lades hon vid upprepade tillfällen in på sjukhus för andningssvårigheter med andfåddhet och obstruktivitet, ibland också bröstsmärtor.
I början av 2013 förvärrades andningsbesvären och hon blev mer syrgasberoende. Lungröntgenbilderna förändrades; från att tidigare visat på uttalad KOL-bild utan infiltrat eller pleuravätska tillkom nu parenkymförändringar, infiltrat och pleuravätska av varierande grad. Patienten fick behandling för pneumoni vid flera tillfällen, men trots behandling med olika antibiotika gick inte pneumoniförändringarna helt tillbaka. De svårbehandlade symtomen gjorde att man valde att göra en datortomografi, men ingen tumörbild förelåg. CRP låg högt från februari och framåt, med några undantag med lägre värden.
I mitten av mars noterades i journalen att patienten långsamt försämrats trots långvarig antibiotikabehandling. Tuberkulos, tbc, misstänktes inte eftersom patienten inte varit utsatt för detta. Patienten var mycket skör och man bedömde att bronkoskopi inte kunde genomföras. Hon hade hela tiden varit avmagrad, men hade nu tappat ännu mer i vikt och beskrevs som kakektisk.
Patienten sökte åter till akuten i slutet av maj 2013 på grund av tilltagande vänstersidig toraxsmärta och nedsatt allmäntillstånd. Feber, CRP och andra laboratorievärden tydde på infektion. I lungorna hördes rassel och nedsatta andningsljud. Patienten lades in på infektionsavdelning ett par dagar, och antibiotika byttes ut. Lungröntgen tydde precis som tidigare på fortsatt pneumoni.
Elva dagar senare kom patienten tillbaka med försämrat allmäntillstånd, fortsatt feber samt hosta med grön upphostning. En lungläkare, som gick igenom sjukdomshistorien, ansåg att infektionerna som kom tillbaka varje gång antibiotika sattes ut och det faktum att otaliga luftvägsodlingar inte gett något antydde att det kunde handla om en persisterande infektion av ovanlig sort. Sputumodling för mykobakterier och tbc ordinerades.
Innan svaren kom förvärrades andningssvårigheterna och bröstsmärtan ytterligare. Patienten hade tidigare angivit att hon inte ville ha livsuppehållande behandling och avled efter en vecka på sjukhus. Tre dagar senare kom provsvar som visade att kvinnan hade tbc.
I ett yttrande till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, säger den sektionsansvarige vid sjukhusets lungenhet att förändringarna i patientens lungor såg tydligt infektionsutlösta ut och att bilden med feber och högt CRP talade för en vanlig lunginflammation som återkom, något som kan drabba KOL-patienter. Man misstänkte inte tbc eftersom patienten regelmässigt svarade på behandling med sedvanliga antibiotika och så vitt känt inte hade exponerats för tbc tidigare.
Verksamhetschefen vid medicinkliniken säger att den allvarliga lungsjukdom som kvinnan led av medförde symtom och fynd som kan maskera tbc-försämringen. Det ökade behovet av syrgas under 2013 bedömdes som pågående försämring av patentens KOL. Den slutsatsen förstärktes av att hon utretts för tbc 2009 med negativt resultat. Tbc negerades även av infektionsläkare i mars 2013. Verksamhetschefen medger dock att kunskapsläget avseende tbc behöver förstärkas och har tagit initiativ till en återkommande utbildning om tbc tillsammans med infektionskliniken.
Medicinskt ledningsansvarig läkare vid röntgenkliniken menar att de förändringar i lungorna som observerades under våren 2013, i kombination med att de var i stort sett antibiotikarefraktära, möjligen borde ha lett till att tbc misstänktes tidigare som differentialdiagnos.
Den tuberkulosansvarige läkaren på infektionskliniken menar att det är anmärkningsvärt att man missade tbc-diagnosen hos patienten. Enligt honom hade hon kunnat botas från infektionen om den hade upptäckts i tid. Fallet belyser enligt honom det problem som många läkare har med att diagnostisera tbc.
IVO konstaterar att patienten hade symtom på tbc åtminstone under de sista månaderna. Att det var en svår differentialdiagnos förstår IVO, men köper inte resonemanget att KOL-sjukdomen »maskerade« tbc-sjukdomen och att den till stor del behandlingsresistenta lunginfektionen kunde förväxlas med de infektioner som ofta drabbar KOL-patienter.
Diagnosen tbc borde ha kunnat ställas tidigare under vården 2013, och att så inte skedde får sjukhuset kritik för. Medicinkliniken får kritik för att patienten inte fick en fast vårdkontakt, vilket hon enligt IVO hade behövt.
Ingen enskild yrkesutövare får kritik, men IVO framhåller vikten av att bedöma den kliniska bilden i sin helhet; den läkare som ansvarar för patientens vård måste väga samman symtom och andra undersökningsresultat med röntgenresultat. Röntgenresultaten kan inte anses ha säkerställt att tbc inte förelåg, särskilt som den frågan inte ställdes i remisserna.
