Patienten kom till akutmottagning med tecken på förstoppning. Hon fick läkemedel för att stimulera tarmmotoriken (movicol) och lades in.
En ST-läkare konstaterade tre dagar senare att patienten fortfarande inte haft någon avföring och ökade dosen movicol. Inte heller nästa dag hade tarmen kommit igång och nu klagade patienten på kraftiga, ihållande buksmärtor. Buken var svullen och mycket palpationsöm och ST-läkaren beställde en CT-undersökning av buken.
I röntgenutlåtandet framgår bland annat att patienten hade fri gas i buken och ett fekalom i rektum. ST-läkaren vidtog dock inte omedelbart någon annan åtgärd än att ytterligare öka movicoldosen. Först dagen därpå noterades att patienten hade fri gas i buken och tecken på bukhinneinflammation. Hon remitterades akut till kirurgklinik där hon opererades samma dag. Rikligt med avföring i buken konstaterades samt perforationer av tarmen på två ställen i anslutning till divertiklar.
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, beskriver utredningen och behandlingen av patienten som »anmärkningsvärt passiv«. Trots att patienten ligger inne med konstanta och tilltagande buksmärtor dröjer det fyra dygn innan buken undersöks. När den radiologiska undersökningen visar tecken på tarmruptur uppmärksammas de inte av ST-läkaren.
ST-läkaren anför i ett yttrande till IVO att hon är fullt medveten om att diagnosen »fri gas i buken« kräver snabb och adekvat handläggning. Hennes förklaring till att hon missade fyndet är att det saknades en sammanfattning i slutet av röntgenutlåtandet.
