Hög ålder hos modern, en första förlossning som avslutats med kejsarsnitt och värkstimulering med oxytocin är några av riskfaktorerna för brusten livmoder, uterusruptur.

I det aktuella fallet var patienten en 44-årig kvinna som tre år tidigare hade förlösts med kejsarsnitt efter avstannat förlossningsförlopp och nu skulle föda sitt andra barn.

Trots ett mycket snabbt förlossningsförlopp ordinerades patienten klockan 14.30 värkstimulering med oxytocin. Skälet var enligt journalen dåligt tryck i värkarna.

Ett par timmar senare visade CTG-kurvan förhöjd frekvens men skalpprov var normalt. Klockan 18.00 stängdes det värkstärkande droppet av på grund av för hög värkfrekvens och patologisk CTG-kurva. 25 minuter senare kände kvinnan en smärta i magen som inte släppte. Fostrets hjärtfrekvens gick ned till 62 slag per minut. Akut kejsarsnitt utfördes och man kunde omedelbart se att livmodern brustit.

IVO konstaterar att indikationen i de nationella riktlinjerna för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning är att värkarbetet har avstannat eller är för långsamt. Oxytocin ska inte sättas in om värkfrekvensen överstiger fem kontraktioner på tio minuter och ska reduceras om frekvensen är högre än så.

I det aktuella fallet bedöms frekvensen ha varit fyra värkar per tio minuter när oxytocinet sattes in. Det saknades alltså enligt IVO indikation för att stimulera värkarbetet med oxytocin, speciellt som kvinnan hade ökad risk för uterusruptur. När behandlingen avslutades var värkfrekvensen 7–8 per tio minuter och basaltonus samt basalfrekvens överskred gränsvärdena.

IVO bedömer att värkstimuleringen borde ha avslutats betydligt tidigare – även om IVO inte kan bedöma om det hade förhindrat uterusrupturen – och kritiserar vårdgivaren för att inte ha säkerställt kvaliteten i vården.