En patient med nyupptäck glaukom remitterades i december 2012 av ögonläkare till ögonklinik för fortsatt behandling och fick vänta i 1 år och 4 månader på första besöket, till i april 2014. Patienten har uppgett att inget hände tidigare trots flera påstötningar, att hon inte heller efter påstötning fick hjälp med besvär orsakade av ögondropparna samt att hon efter första besöket fick veta att ytterligare skador på synnerven uppkommit och att hon inte kan köra bil.
Patienten har anmält ärendet som klagomål enligt patientsäkerhetslagen.
Såväl verksamhetschefen som IVO säger att den långa väntan till ögonkliniken på 1 år och 4 månader hade kunnat innebära risk för patientens syn. Verksamhetschefen tillägger dock att i detta fall förelåg syndefekterna redan då remittenten ställde diagnosen. I IVO:s beslut refereras olika tänkbara förklaringar till att väntetiden blev så lång. Enligt verksamhetschefen råder brist på resurser och läkare. Trots arbete med effektivare rutiner och korrekt prioritering nås inte önskvärd tillgänglighet. Endast 38 procent av glaukompatienterna får komma på återbesök inom den tid som bestäms utifrån medicinska prioriteringar.
Andra tänkbara förklaringar till den långa väntan är att patientens diagnos glaukom inte registrerades och patienten därför hamnade på allmän väntelista. Eftersom remittent redan ställt diagnos och inlett behandling hamnade patienten i återbesökskön. Telefonpåstötningarna från patienten dokumenterades inte, och liknande dokumentationsbrister har inträffat tidigare.
IVO kritiserar vårdgivaren och skriver att »då väntetider inte kan hållas i förhållande till medicinska prioriteringar uppfylls inte kraven om god vård« i hälso- och sjukvårdslagen, och vidare: »Där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal som behövs för att god vård ska kunna ges.« IVO öppnar därför ett särskilt tillsynsärende för att undersöka hur vårdgivaren planerar att leva upp till kravet på god vård.
