En patient tog kontakt med sin vårdcentral med anledning av en talgcysta (aterom) i bakhuvudet som ömmade och på tre månader hade växt från 0,5 till 1,5 cm i diameter. Läkaren på vårdcentralen bedömde att det var läge att operera bort ateromet.
När operationen utfördes en månad senare hade knölen vuxit ytterligare. Den visade sig bestå av fettvävnad, lipom. Den var svår att få bort och operationen tog hela två timmar.
Efter operationen återkom patienten till vårdcentralen flera gånger då hon hade fortsatta besvär med ömhet och stickningar och var orolig att det inte rörde sig om en ofarlig fettknöl. Men läkaren menade att diagnosen var säker.
Besvären fortsatte dock och så småningom utvecklades en svullnad som såg ut som en keloidbildning (svulstig ärrbildning). Den medicinske rådgivaren på vårdcentralen remitterade henne därför till hudklinik. Där misstänkte man malignitet och skickade ett vävnadsprov som ledde till att patienten diagnostiserades med lymfkörtelcancer.
IVO anser att den preliminära diagnosen före operationen, aterom, var rimlig. Däremot anser IVO att läkaren som opererade brast i sin handläggning när han inte skickade ett vävnadsprov då det visade sig att förändringen såg ut som ett lipom. Detta med tanke på att förändringen hade vuxit snabbt, var ömmande och inte förskjutbar, vilket sammantaget borde väckt misstanke om möjlig malignitet.
Den medicinske rådgivaren vid vårdcentralen framhåller att lokaliseringen av den aktuella förändringen, i bakhuvudet, är mycket vanlig för lipom och mycket ovanlig för lymfkörtelcancer. Det är enligt honom inte vedertagen medicinsk praxis att skicka vävnadsprov från lipom för patologisk undersökning.
Samtidigt konstaterar han att det med tanke på sjukdomsförloppet och den besvärliga operationen hade kunnat gå att få en tidigare diagnos om man skickat ett vävnadsprov direkt, vilket är en lärdom man dragit bland vårdcentralens läkare.
