Efter att patienten en längre tid känt trötthet och värk samt även gått ned i vikt besökte han sin vårdcentral, där ett prov visade att testosteronvärdet var lågt, om än inom referensvärdet. Han remitterades till urolog med anledning av symtom förenliga med testosteronbrist.
Urologen tog ett nytt testosteronprov, som denna gång låg under normalvärdet. Urologen gjorde en anteckning om att patienten hade flera olika symtom som bland annat kan förekomma vid testosteronbrist, och ordinerade injektionsbehandling med testosteron.
En tid senare besöker patienten och hans partner en reproduktionsklinik, då de utan framgång försökt få ytterligare ett barn. Ett spermaprov som tas visar att patienten inte har någon spermaproduktion, vilket en läkare på reproduktionskliniken kopplar till testosteroninjektionerna.
Efter att patienten anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, konstaterar myndigheten att urologen inte genomförde den fysikaliska undersökning och tog de prov som enligt tillverkaren av testosteronläkemedlet krävs före behandling. Enligt IVO räcker inte de angivna symtomen ihop med ett lågt testosteronvärde som underlag för att påbörja behandlingen. IVO riktar därför kritik mot urologen. Han kritiseras även för att inte ha dokumenterat förskrivningen på rätt sätt.
Däremot får han ingen kritik för att inte ha informerat patienten om att läkemedlet kunde påverka fruktsamheten, då ord står mot ord i det avseendet.
